‘Tis so sweet: höst

Det är höst, hörrni! För en del kanske det skär i hjärtat, men inte för mig. Jag gillar den höga luften och känslan av nystart. För mig och Nicklas blir dessutom hösten startskottet för nästa kliv, det in i en villa och renoveringen av den, och där har jag ju lovat att Plastjesus ska få följa med. Och sedan lite längre fram, ptja, en till tjej i familjen. Hur abstrakt är inte det? Eller ok, min mage är inte så abstrakt längre.

Och så är det val i höst igen. Pleasure and pain.

På måndag åker jag och Nicklas till Manchester och det känns alldeles lagom. När vi hade ledigt i maj och jag inte alls ville åka någonstans berodde det i smyg på den där förfärliga graviditetströttheten, men det var alldeles för hemligt för att skriva om då. Men nu är jag pigg igen och sugen på att få strosa runt i sällskap av bästa mannen och fika på Starbucks. Samt sova på hotell och äta hotellfrukost.

Men idag och morgon, då är det andra saker som gäller. Tjugofyrakyrkan växer och tänjer sig och satsar på att starta på riktigt i januari, och fram tills dess kommer vi att ha våra Femton:nollnoll en gång i månaden på restaurang Matmakarna vid Södertörns högskola. I morgon är det jag som ska tala, predika, whatever, vilket betyder att jag måste förbereda och putsa och så våndas lite. Det kommer att handla om möjligheten att välja någon som faktiskt redan valt dig.

Jag är ingen teolog precis. Men om man vill höra en rätt vanlig person prata om livet ihop med det stora som kallas Gud i ett rätt vanlig miljö, då är Femton:nollnoll rätt. Kostar inget, kräver ingen föranmälan. Tar runt en timma av din söndag.

Eller så kan man bara komma för att peppa mig och bli bjuden på schysst fika – det går rykten om Chai lattes. Nog så bra!

Hotellfrukost: Berns, Stockholm

Frukost på Berns har jag hört ska vara något, och tja, det är ju onekligen fina lokaler. Och deras Afternoon Tea kändes ju rätt ok. Så att lägga en frukost där på min avklarade lista över avklarade hotellfrukostar kändes som ett bra val.

Utbud
Det ska sägas från början – Berns är inte en buffé som satsar på att ha det där total-digra sortimentet. Här ska man istället stå för något slags förfinat, kvalité framför kvantitet ungefär, begrepp som jag för övrigt inte alls tycker måste stå mot varandra när det kommer till frukostar.

Det är ett fint brödutbud av det lite mer exklusiva sorten, sedan är det frukt, yoghurt och allt det där som förväntas. Lite varm mat i form av äggröra, bacon och amerikanska pannkakor. För all del fina grejer, men jag kunde inte komma ifrån att jag ändå saknade det där lilla extra.

Ska man satsa på ett mindre utbud – vilket man naturligtvis kan – tycker jag att man då ska göra det med bravur och verkligen toppa. Sätta ett lite mer exklusiv prägel. Jag hade gärna sett lite mer raffinerade ostar, kanske våfflor, fattiga riddare…

Te- och kaffesortiment
Det självserverade kaffet var enligt utsago lite blaskigt, men kanske att man hade kunnat få finkaffe gjort i deras kaffemaskin. Teet serverades på lösvikt men tyvärr fick man inte en egen kanna. 

Personal
Aktiv personal som plockade undan så fort det fanns något att ta.

Atmosfär
Här är Berns trumfkort. Att sitta i deras pampiga lokaler, speciellt om man väljer att sitta i innerlokalen i sammetsfåtöljerna, det är värt en hel del.

Prisvärt
Berns tar 195 kronor per person, och nja, jag tycker inte riktigt att de lyckas leva upp till den summan. För det hade jag velat få mer exklusivitet i vad som erbjöds.

Sammanfattning
Tyvärr så var frukosten på Berns lite av en besvikelse för mig. Jag hade ju rätt så höga förväntningar, dels av det jag hört och dels eftersom jag tycker så mycket om lokalerna. Men ptja, det höll tyvärr inte riktigt ända fram.

Hotellfrukostar, det stora inlägget

Det har dröjt så länge, jag har lovat så runt och jag erkänner att det har sett tunt ut. Men nu, här är det, min sammanställning av hotellfrukostar i Sverige. Trots att jag pajjade spänningen lite med senaste inlägget om Malmö – där kom ju ettan.

Men äh. Det är ju knappast så att jag är något hotellfrukost-proffs, jag är bara en kolhydratsglad amatör.

Tyvärr kan jag inte sätta ut priser på alla då de flesta besök kommer från övernattningar och priserna för vara frukosten sällan skrivs ut på hemsidan.

I Stockholm med omnejd finns det några bra ställen. I Älvsjö kan man äta lyxigt på relativt nybyggda Rica Talk. För runt 180 kronor per skalle får du en frukost som ligger lite över snittet. Stort utbud, fräscha lokaler.

I Skärholmen kan man på Hotel Prince Philip äta en riktigt prisvärd budget-frukost, senast låg den på 90 kronor men den har varit nere i 60 kronor. Här får du ingen lyx, men du får en mycket bra standardfrukost i lokaler som är helt ok. Fräscht och stort.

Rica Hotel Stockholm har en trevlig vinterträdgård där man kan äta en helt ok frukost, men kanske inget jag skulle betala en massa kosing för. Pretty basic.

Hotel Anglais har ett trist kaffe- och tesortiment, men har annars en trevlig frukost med stort utbud, gott bröd och schyssta lokaler.

Hotel Birger Jarl får man enligt hemsidan lägga upp 140 buck per person, frukosten är helt ok men det som sticker ut här är deras klassiska stil. Lugnt, trevligt, här kan man sitta och känna sig lite classy på ett sånt där diskret sätt.

Scandic Sergel Plaza har jag bott på och därför måste jag ju också ätit deras frukost, men av någon anledning minns jag exakt ingenting därifrån. Kanske säger det nog så mycket i sig.

Grand Hôtel har jag aldrig testat, men jag har hört att den ska vara något överskattad för sina 250 kronor/person. Men någon får gärna se till att jag får testa själv.

I Uppsala har jag tidigare skrivit om Park Inn, som senast inte kunde leva upp till sina forna dagar, men som fortfarande håller en helt ok klass.

Hotell Linné serverar en helt duglig frukostbuffé, inte så mycket mer, inte så mycket mindre.

I Eskilstuna bodde vi på ett småsunkigt Best Western, och fick väl en frukost som motsvarade hotellet – ok men inte mer.

Göteborg har bjudit mig på två bra frukosthotell – Landvetter hotell, som är det hotell som Malmö petade ned från första platsen. Ett lite otippat hotell nära flygplatsen, som överraskade med sin softa lounge-matsal och sitt över-medel-utbud.

Vill man ha stort och mycket har vi annars Gothia Towers. Lite opersonligt med en möblering som känns oroväckande likt en skolmatsal, men det går inte att komma ifrån att det finns mycket här. Kanske inte så mycket av det där extra, men verkligen XL då det kommer till standardutbud. Annars ett mycket schysst hotell att bo på.

City Hotel är ett litet hotell i Göteborg, som ett mellanting mellan hotell och vandrarhem. Här serveras ingen frukostbuffé, utan istället får man frukosten på en bricka serverad utanför dörren på morgonen. Ett nog så charmigt alternativ! Nu står det i och för sig att frukostbuffé ingår, så kanske har de ändrat sitt charmiga koncept.

Så, det var de hotell jag kan komma ihåg. Ut och ät frukostar nu, människor!

Hotellfrukost: Hotell Renaissance, Malmö

Jag lovade för länge sedan ett blogginlägg om frukosten på Hotel Renaissance i Malmö, och vem vore väl jag om det då inte heller kom ett, om något försenat.

Låt mig först säga om hotellet som sådant: det här är ett riktigt schysst hotel. Capital R, capital S. Förutsatt naturligtvis att man som jag föredrar modernt inredda hotell framför gustavianska värdshus med sänghimmel. Inte för att det är något fel på sådana generellt, men jag trivs inte alls på sådana.

Rummet vi fick var stort och luftigt, hela hotellet är nyrenoverat och inredningen genomtänkt i trä och ganska skarpa färger. Sängen hade frasiga sängkläder som sig bör och kuddarna var så många att man i princip dränktes av dem. Enda nackdelen var det gemensamma täcket, men å andra sidan var både täcket och sängen så pass stor att det fungerade även för oss non cuddly sleepers.

Så jag hade redan här rätt så höga förväntningar på frukosten. Och jorå.

Utbud
Tänk er ett standardutbud. Tänk er sedan lite mer. Tänk er sedan på det croassainter, både vanliga och med choklad. Rökt lax och pepparrotskräm. Inlagda fikon. Omelett som tillagas på beställning. Flera olika morgontidningar, både svenska och utländska. Bara för att nämna några delar.

Det enda jag kunde komma på som saknades var smoothies, men de dök upp andra dagen.

Te- och kaffesortiment
Jag måste erkänna att jag glömt märket på det te som serverades, men det var därför inte heller Pickwick eller Lipton, vilket i sig är bra.

Påste för all del, men varje bord fick en egen uppsättning med en massa olika sorter, och dessutom en egen kanna vatten. Pluspoäng!

Personal
Inget att klaga på. Den personliga servicen sköttes bra, disk plockades undan och maten var lagomt påfylld.

Atmosfär
Samma här som i övriga hotellet: Modernt och genomtänkt. Kanske lite väl små ytor, det blev ganska fullt den helgen vi var där. Men inte för fullt.

Prisvärt
Det beror naturligtvis på hur man ser det. Jag tror att enbart frukosten gick på över 200 kronor per person, men bodde man på hotellet (vi betalade runt 1000 kronor/natt) ingick den. Och tja, vill man ha en lyxig hotellfrukost – ska man betala är det för den här.

Sammanfattning
Jag imponeras mycket av viljan göra det där lilla extra. Att tänka på detaljer och kvalité. Att något är dyrt behöver i sig inte vara ett problem, i alla fall inte när mina pengar respekteras och jag får ett värde som motsvaras, vilket jag anser att jag fick här.

Det här kan vara den bästa svenska hotellfrukosten jag har ätit. Rekommenderas absolut!

Vandrarhemsfrukost i Malmö

Det blev tre mornar med vandrarhemsfrukost på Malmö Eriksfält vandrarhem tillsammans med Tjugofyrakyrkan förra helgen, och låt gå för att det inte var hotellfrukost, men vad kan man vänta sig att få på ett vandrarhem? Först och främst så kan jag rekommendera detta vandrarhem, det är fräscht och har rymliga rum med både enkel- och våningssängar. Vi var 17 personer som var där och tog plats, och då är det viktigt att det inte känns som att man bor på varandra.  

Men, frukosten! En frukost som faktist överraskade positivt.

Utbud
Mja, inte helt dåligt! Flera olika sorters bröd, fil och yoghurt, ost, skinka, korv och kaviar som pålägg. Kokta ägg. Branflakes, Havrekuddar (oj vilken bonus!), musli, kokos, russin och linfrön gav den sektionen över medel. Ingen varm mat serverades, men det är vare sig något jag saknar generellt eller förväntar mig på ett vandrarhem.

Te- och kaffesortiment
Här erbjöds både lösviktste och påste, vilket jag per automatik vill tilldela ett högt betyg. Men å andra sidan så var lösviktsteet från Kobbs (ni vet, "Himlagott", "Lust och fägring", "Röd skymning" och alla de där sliskiga teerna – tyvärr inte deras Darjeeling, det hade varit roligt att testa). Men betyget räddades av att det fanns grönt te från Kung Markatta. Kaffet var vanligt i pumpa, och det smakade jag inte.

Personal
Trevliga, och så höll de ordning under frukosten.

Atmosfär
Vi pratar vandrarhem. 80/90-talstavlor, en mjukistupp i ett fönster (!), halvskabbiga blommor. Men det var åtminstone ljust i lokalen, och jag har varit på mycket värre vandrarhem.

Prisvärt
Vi fick betala 70 kronor för frukosten, och det måste man nog säga att det var värt. Men det kändes inte som ett kap precis. 50 kr, då hade de närma sig kap-nivån.

Hotellfrukostar: Utomlands-topplistan

Det var det där med vilka hotell som man då får bra hotellfrukostar på. Som jag redan har nämnt så ligger Sverige generellt bra till, ska man slå ut det på ett genomsnitt så ligger Sverige högst upp i min frukostliga. Sverige ska därför få et eget inlägg där jag listar bra hotellfrukostar.

På den internationella fronten är det Australien som hissar flaggan högst. Nog för att deras Vegemite drar ned deras matindex flera snäpp, denna bruna jästsörja som jag tappert provat men inte kan förstå, men ändå: de mest extravaganta frukostarna har jag fått i Australien. Frukostar som klarar av kombon kvalité OCH kvantitet, i USA är det mest den andra delen man klarar.

Första australienska femman var i Terrigal. Förutom ett stort standardutbud fanns smoothies, omeletter som gjordes på beställning, en egen barista och så tekannor med lösviktste.

Den andra femman i Australien kom i Katoomba på ett trist pensionärshotell, där buffén först inte såg så mycket ut för världen. Men sedan kom manmed menyer, som komplement till buffén fick man alltså beställa in frukostmat, fortfarande utan kostnad. Nicklas tog våfflor med jordgubbar, och jag tog en omelett med rökt lax. Fantastiskt extravagant!

Nästa frukostland är Sydafrika. Här bodde vi mest på B&B:s, men deras B&B:s är mer som hotell. Även här var det vanligt att bli tilldelad menyer för att kunna beställa frukost som ett komplement till ett lite mindre standardutbud, ett väldigt trevligt koncept.

Thailand är även det ett bra hotellfrukostland, främst på grund av all färsk frukt man kan få. Nackdelen är att det är så svårt att hålla maten fräsch i värmen.

De amerikanske frukostarna jag är vana vid kommer främst från motell – köper du på fik kan du naturligtvis få hur flådigt som helst. På hotell är det inte alls säkert att frukost ingår.

På motell får du kolhydrater i kubik. Det är vitt bröd, sylt eller marmeland som pålägg, sötade flingor och youghurt, och så en hel massa muffins eller munkar. Du har tur om du hittar Bran Flakes – och då är de oftast också sötade. Rostade mackor med jordnötssmör är för all del gott, men man mår sådär efter några dagar.

Japanska frukostar har oftast inte så mycket frukostmat med svenska mått mätt. Nudlar med diverse tillbehör, jag testade friskt men vande mig väl inte riktigt. Eftergiften åt utländska turister var vitt formbröd med sylt – anpassat till amerikanare kan man tänka.

I Italien fick vi fantastiskt kaffe, men i övrigt bara kolhydrater. Nutella och formbröd är för övrigt ett väldigt vanligt inslag på europeiska frukostar.

Var äter man då värst frukost utomlands? Jo, i Polen. De förväntansfulla känslorna vi hyste när vi klev in i matsalen byttes mot vämjelse när vi såg hur allt var antingen brunt, dallrigt eller syrat. Det var konstiga korvar, geleinläggningar och märkliga grönsaker. Den resan bestod frukosten av chokladpuffar med mjölk, vilket också erbjöds.

Hotellfrukost: Best Western Plaza, Eskilstuna

Nu så, en färsk rapportering, och dessutom en ny kategori! Ska det vara, ska det vara på riktigt.

Jag och Nicklas var i Eskilstuna på kurs fredag-lördag, och bodde oss veterligen för första gången på Best Western i Sverige. Ett småslitet hotell som inte hade någon extralyx på rummet precis. Toaletten var dessutom liten som på en finlandsfärja, men rummet kändes åtminstone inte ofräscht.

Så vad får man då för standard på frukosten på ett sådant ställe? Jag skulle säga medel med ett svagt plus. Jag hade kvällen innan tänkt att jag skulle fota för att kunna visa i bloggen, men nu glömde jag iPhonen på rummet. Vilket kan ha varit undermedvetet med flit, eftersom jag säkert skulle oroat mig för att de andra gästerna skulle ha trott att det här var en så pass upphetsande semester att jag var tvungen att t o m fota frukosten.

Utbud
Här fanns bröd (ljust OCH mörkt, märk väl. Det finns hotell som helt utelämnar det mörka), croissanter, pålägg av flera slag (salami, brie) förutom standardosten.

På djuptallriks-fronten fanns yoghurt (naturell och frukt) och fil, musli och några andra tillbehör men ingen fruktsallad. Detta försökte man dock kompensera med halvtinade hallon. Och så som vanligt bacon och någon slags äggstanning/omelett samt kokta ägg och kaviar. Och så lite svenne-wienerlängd som efterrätt.

Te- och kaffesortiment
På tefronten fanns det tepåsar av snäppet bättre kvalité än Lipton, nämligen Four O’clock. Plus direkt! Jobb-kaffeautomat med cappuchino och grejer, men det vet man ju hur det smakar ur sådana. Fulkaffe i kubik.

Personal
Nicklas fick be om påfyllning av yoghurten, men då åtgärdades det å andra sidan kvickt.

Atmosfär
Inte direkt upphetsande, som utsikt fick vi parkeringsdäcket. Kändes lite som att gå in i en bunker, atmosfärmässigt. Annars helt ok i storlek och möblering.

Prisvärt
Ingen aning då jag glömde fråga vad den kostar om man inte är hotellgäst. Bummer.

Spaning
Kan någon förklara för mig varför ett ganska vanligt tillbehör på svenska hotellfrukostar är bananchips? Man hittar dem oftast brevid muslin, tillsammans med solrosfrön och linfrön. Bananchips är ok i sig, men i fil? Och hur har dessa lyckats etablerat sig som ett ändå medelvanligt attribut på hotellfrukostar?