Du och jag – 24/5 1997

IMG_9081

Jag tänker på det där med kärlek, och hur man säger att man inte ska ta sin partner för given.

Och så tänker jag samtidigt: Jag är ju given dig, och du är ju given mig. Du är min gåva och förhoppningsvis är jag din. Där i Botkyrka kyrka för 18 år sedan blev du mitt ankare som håller mig på jorden när jag drar iväg.

Det har inte gått en dag på dessa 18 år då jag inte har älskat dig – det är faktiskt alldeles sant. Det har funnits dagar då jag har varit arg på dig, då jag inte varit sprudlande kär i dig – men jag har alltid älskat dig.

Att jag vet om dina svagheter gör ingen skillnad – du vet ju om mina, och att du inte är en sådan som håller sådant emot mig gör att jag älskar dig mer. Jag fattar väl att du blir irriterad när jag fräser, när jag prokrastinerar, att du i mycket fått bli familjens görare. Jag vet att du ibland saknar mitt långa hår och misstänker att du skulle önska att jag vore lite mer äventyrlig. Att det inte skulle skada om jag vore lite mer social och lite mindre cynisk och pessimistisk.

Men det är ju det som är något av det stora med dig. Att du älskar mig för mig, och inte för den jag inte är, inte ens för den jag kanske borde vara. Och just för allt detta, så vill jag att du ska veta att du kan ta min kärlek för given. Alla dessa 6570 dagar som gifta har jag älskat dig och jag har inga planer på att sluta.

IMG_9079