Vila vid lugna vatten

Bild 2015-12-31 kl. 21.20

Takten här i bloggen – inget man vinner ett Jerringpris för precis. Vet ni hur många inlägg jag påbörjat men som jag sedan skrotat? Så många inlägg där jag försöker formulera något om livet, men någonstans på vägen hör jag hur det låter och så raderar jag. För att tänka, grubbla mycket är väl en sak, men sätter jag det på pränt är det permanent. Och just nu är det mest pompösa tankar kring livet, famlande tankar jag tycker att jag har formulerat ungefär tusen gånger i den här bloggen redan och vilket värde finns det då i att skriva samma sak igen?

Jag avundas sådana som hittar den där enkla livstakten, förnöjsamheten i småbarnslivet, för jag gör inte det. Alltså: Allt, i princip allt går ju bra, det är inte det. Vi har valt att forma (jag skrev först ”bända”, det kanske säger något) våra liv runt barnen, och runt kyrkan. Vi slipper skavet som i lämna-hämta-handla-tvätta, men ändå finns det ett glapp mellan det faktiska livet och det jag längtar efter. Ibland, åtminstone.

Ibland, ofta, så känns inget enkelt, prick på samma gång som allting fungerar bra. Ibland, ofta, så vill jag något annat, något mer, prick på samma gång som jag är så tacksam för det jag och vi har.

Och så tänker jag på nytt år och målsättningar kring det. Att vilja utvecklas och vara på tårna, komma framåt, accelerera. Drömmar och ambitioner.

Och tänker sedan: Screw it! Jag misstänker att det är det sista jag behöver. Jag lever ju redan i ett konstant driv. Jag vill hitta vilan! Inte först och främst i mig själv, utan i Gud. Kunna lyssna in i bruset, sluta flacka med blicken efter något konstant nytt och istället vila i den urgamla lunken. Gräva ned mig lite fastare i den grunden, för att sedan kunna vara rörlig men ändå stabil.

Det är vad jag drömmer om för 2015. Att våga vila vid den där källan, inte bara rusa förbi. Och att det ska få bli ett signum för livets alla delar.

Psalm 23
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

En tanke på “Vila vid lugna vatten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s