Och det blev fredag

Man skulle kunna tänka sig att när något hägrar, då blir slutspurten enklare. Nå, inte den här slutspurten.

Sixten har gråtit och snorat och kastat mat. Rut har trilskats, och ville inte ens vara ute medan Sigge sov. Idag har det nästan bara varit teverummet som funkat. Vad gäller mat hamnade vi till slut i läget att äta hopknölad pannkaka sittandes i mitt knä.

IMG_4899

IMG_4900

IMG_4901

Sedan kom han hem.

Och allt blev sju resor värre, barnmässigt alltså. Mitt i allt det fina att en efterlängtad pappa kommer hem, är det som att dammen öppnas. Gnäll, gråt och tandagnissel upp till en nivå man tidigare bara anat. Och så snor. Välkommen hem, älskling!

Men å andra sidan – de somnade tidigt. Och mamman är hemma är väldigt glad. Trött, men glad. Och nöjd över hur det gått i veckan men ännu mer nöjd över att veckan är över. För denna gång.

You’ve gotta love someone

20130830-102026.jpg
Det här med att förtjäna kärlek.

Dottern har en lite…kärv läggning. Hennes kärlek förtjänar man, och dessutom från dag till dag. Vi slösar kärleksbetygelser över henne, hon ger den respons hon ser passande för stunden.

Ett vanligt scenario vid nattning:
– God natt, Rut!
– God natt, mamma.
– Sov gott, Rut!
– Sov gott, mamma.
– Älskar dig, Rut!
(Tystnad)
– Älskar dig, Rut!
(Tystnad)

Eller:

– Vem älskar du idag, Rut?
– Ingen!

Jag har tänkt att hon kanske inte greppar det där med vad kärlek betyder. Det är ändå ett ganska abstrakt begrepp.

Rut leker mycket härmlekar. När jag har Sigge i bärsele vill hon bära dockan. När Sigge är ledsen är dockan ledsen.

Idag var dockan ledsen, för hon saknade sina föräldrar som var borta och jobbade (hallå! Jag då!). Hon, dockan alltså, älskade nämligen sina föräldrar väldigt, väldigt mycket, upplyste Rut mig om.

Här tänkte jag att det var läge:

– Älskar du din mamma, Rut?
– Nej.

Nähä.

Torsdag – postludium

Bild 2013-08-29 kl. 21.17

Vad hände? Barnen sover och har sovit hela kvällen. Men jag tappade inspirationen någonstans på vägen. Jag kan inte komma på något som känns roligt att titta på. Eller något att läsa. Allt jag gjort de senaste timmarna är att hänga framför datorn i hopp om att komma på något som känns värdigt tiden.

Och så vet jag: Har jag inget längt efter något att göra nu, kommer jag inte hitta längtet heller för resterande tid innan det är dags att lägga sig. Det är liksom för sent. Så funkar jag. Jag kommer a: sitta kvar vid datorn, eller b: slökolla på något jag inte kan uppbåda riktigt intresse för. Det var den kvällen.

Jaja. Det får vara ok det med. Inte det roligaste, men ok. Jag har haft en fin, avkopplande dag, och veckan har gått helt ok. Man dör inte av att ha lite tråkigt ibland. Och imorgon kommer han hem.

Torsdag

Gårdagskvällen spenderades med Dexter och svartvinbärssaft. Ungefär vad jag orkade.

Denna dag i sin tur började vid kl. 03 tyckte Rut, då hon högt och ljudligt började prata om vad hon skulle göra med sina nappar, för att sedan gå upp och lägga nämnda nappar på nattduksbordet och sedan mässa: Mamma! Mamma! Mamma! Mamma! Jag tror att min exakta respons var ”Det är natt! Nu håller du tyst!” allt medan jag desperat försökte se till att Sigge inte skulle vakna till så där att de hamnar över gränsen när det inte går att söva om dem. Jag kommer inte vinna något pris i pedagogik det här året heller. Men vi klarade oss och somnade om.

Det är ingen ursäkt, men en av mina främsta stress-och-sur-triggers när det kommer till mina barn, särskilt när jag är själv med dem, är stressen i att de är två. Att de ska väcka varandra. Hur man ska ge den ena mat när den andra kastar iväg sin. Tömma pottan innan lillebror hinner rafsa i innehållet. Sådant.

Efter barnens frukost tänkte jag att vi skulle hålla oss från teven genom att vara i vardagsrummet. Typ läsa en bok. Rut ville gärna läsa, Sixten ville gärna ta boken och äta den. Sedan ville Rut torka Sixten och hämtade blött toalettpapper. Jag gav upp, den lek-sessionen varande ungefär tio minuter.
IMG_4885

Jag tog istället barnen med på den stimulans jag kan bäst när det kommer till att göra saker ensam med dem: Städa och plocka undan på nedervåningen. Av någon orsak – säkert för att de inte är där alls lika ofta som uppe – tycker barnen att nedervåningen är grejen. Så där går båda igång med att utforska och leka, allt medan jag kan fixa med tvätt, byta lakan och sådant. Världens största win-win, eftersom tvätt = avkoppling för mig, och för att jag tycker att all annan städning är slöseri med fritid att göra när barnen sover. Städa gör man när barnen är vakna.

Sedan! Sedan kom farmor och farfar, dessa gudagåvor, och hämtade Rut. Det är också win-win-win, alla blir glada.

Jag sövde lilleman för förmiddagssömnen. Alltid, alltid örat.
IMG_4887

Sedan! Sedan kom mamma, denna gudagåva och tyckte att jag skulle ha egentid. Häpp! Hejdå Sigge, hej ett tomt och tyst hus!

Så jag gick och tränade. Duschade. Fixade hemma. Och fick vid kl.18 hem två trötta barn som nöjt åt välling och sedan somnade som de små praktbarn de är.

Fast idag kan jag ju inte ge mig godkänt, jag har ju inte varit med mina barn. Jag har lämnat bort mina barn.

Skojade bara! Idag får jag med beröm godkänt – jag bad om hjälp, tog emot hjälp och tog hand om mig själv. Typiskt bra mamma-grejer.

Starting Strenght

IMG_4893
Färgglad och slutkörd.

Torsdagen är inte slut än, det kommer ett inlägg om vår dag idag med. Senare, när jag vet hur den slutat. OM den slutar. You never know.

Men jag flikar in ett inlägg dedikerat dagens träning. Jomen jag tackar, det blev ett gympass idag. Började mitt nya program, Starting Strenght. Bänkpress, knäböj, marklyft. Eller, marklyft:ish, jag är inte riktigt hundra på den övningen, måste lära mig rätt. Erövrade hörnan med de fria stängerna – fria vikter, ja, men fria stänger har jag inte kört med tidigare.

Att köra efter ett så rent program är precis vad jag behöver just nu, komma ned till kärnan efter alla dessa år (jo, faktiskt) av styrketräning. Jag vet, det syns inte som man tycker att det kanske borde (men det har synts), men det kom visst två barn emellan.

Men nu: Dags att försöka bli stark på riktigt nu, tänkte jag. Vad ska man annars med gymmet till?

Onsdag

Jaha. Onsdag. 1,5 dag kvar.

Ingen liten besatt darrande kanin i famnen i natt. Sigge är feberfri och natten blev ganska lugn, förutom att Sigge gjorde morgon genom att krypa ur sängen. Jaja, han är mjuk.

IMG_4833

Sedan frukost med tillhörade Bollibompa, efter det städade och tvättade vi och fick ett litet besök av min mamma och pappa. När Sigge sedan sov förmiddagssömn passade jag och Rut på att vara ute.

Ruts hang out:

IMG_4854

Mitt hang out:

IMG_4858

Jag vet inte hur många tack jag fick av Rut för att jag gav henne en ”barntidning”.

IMG_4862

Och sedan dagens, ney, månadens sötaste:
”Mamma, står det Rut Mörling i din tidning?”
”Nej, men det står Rut Mörling i mitt hjärta!”
”I mitt hjärta står det Mamma Lydia Mörling”.

SMÄLT.

Sedan lagade jag och Rut äggröra med tomat och bönor till lunch. Det uppskattades i teorin, men i praktiken blev det så här:
IMG_4863

IMG_4865

Jag blev arg, det varade i ungefär två minuter. Sedan var det dags att kramas och bli sams.

Sedan kom fina svägerskan hit med mitt yngsta brorsbarn. Svägerska matade barn, Rut matade docka.
IMG_4866

Och Sigge vägrade sova eftermiddagssömn.
IMG_4869

Vilket gav mig en utmaning, att hålla trötta barn vakna. Klockan 16 var de redo att kvarta in, ungefär. Jag gick all in: Hjärtformad korv till middag. Funkade hyfsat.
IMG_4871

Efter det: Bad.
IMG_4873

Efter det: Ge Sigge kallsup pga nässköljning. Inte det snällaste, men rekommenderas om barn har snoriga näsor. Skölja bort/luckra upp allt. Jag sprutar in vatten med en sån här, men det finns riktiga för ändamålet:

IMG_4874

Sedan fick Sigge välling och somnade i famnen – score pt. 2. Men vaknade igen. Unscore. Under tiden jag sövde om honom somnade Rut framför teven – score med lite dåligt samvete. Bära ned henne till sängen, gå in till Sigge som stökade runt igen. Lägga mig hos honom, söva om, lägga över i hans säng (Sigges sötaste: Hittade sitt eget öra att fingra på vid insomnandet när mitt inte var tillgängligt). Gå upp bara för att höra det där spjälsängsknastrandet i babymonitorn som jag har lärt mig att avsky. Vi får väl se hur kvällen förlöper.

I vilket fall: Jag ger mig själv godkänt. Mat: Check. Lek: Check. Utetid: Check. Socialiserande: Check. Sansad mamma: Hyfsat check.

Tisdag

Idag var det morföräldrarnas tur att rädda dagen. För den behövde räddas lite, eftersom natten bestod av feberfrossa och febersvettningar för lilleman. Under frossan lät det som att jag hade ett besatt litet djur i famnen, som spottade, fräste och skakade om vartannat. Sedan blev det varmt istället så då var det pyjamas av och dricka vatten och någon gång där kom Rut in och lade sig med oss. Men det gick rätt bra ändå.

Att hänga hos min mamma och pappa är alltid att slappna av. Många famnar att vara i, särskilt med tanke på finbesöket från Mariannelund i form av syster Emelia och svåger Josef.

IMG_4825

Medan Rut fick lajja av sig passade jag och Sigge på att komma ut på tu man hand. Vi köpte sojamjölk, hämtade ut ett paket och shoppade loss på Apoteket. Sedan gick vi tillbaka och stannade kvar hos morföräldrarna resten av eftermiddagen. Bonus: Spontan-meetup med svägerska och lillkusinen!

IMG_4822

Hemma var det sedan dags för konststycket nattning av två för ensamförälder. Alla parkerade i teverummet framför extralångt avsnitt av Backyardigans. Jag med Breaking Bad på iPaden – jo, det går att ge välling och kolla ipad samtidigt.

Passus: Jag kollar uppenbarligen inte barnet i ögonen varje gång det flaskmatas, som jag läste någonstans att man skulle göra medan han fortfarande fick ersättning,  vilket då gav mig småångest. Men Jag släppte det rätt fort – hur rimligt att inte få titta på teve under alla dessa matningspass? Inte så värst. 

Anyho, Lilleman somnar i min famn efter vällingen – score. Storasyster uppslukad av teve och håller därför tyst när jag smyger ut med sovandes lillebror för att lägga ned honom i hans säng. Uppe igen borstar jag Ruts tänder och ser klart på Backyardigans med henne i famnen, sedan dags för nattning. Hon somnar på fem minuter och lillebror sover vidare under tiden.

Det praktiska är väl en sak, man kan få ihop pusslet med nattning av två rätt bra även när man själv. Det är stressen som är det jobbiga – kommer han/hon vakna nu och göra så att jag måste börja om?

Sedan: Kolla in paketet som jag hämtat. Jag behöver väl knappast förklara varför jag köpt ett par tajts med kyrkglas-motiv?

Bild 2013-08-27 kl. 20.10

Om man bortser från att det kanske inte riktigt är jag som sett till att dagen flytit så smidigt som den gjort, plus att lillebror bara fick korv till middag, så ger jag mig själv godkänt idag med. Återstår att se hur natten artar sig.