Skål II

På dryckesfronten kan jag komma med en glad nyhet, även om den så skulle gälla för mig enbart, då jag förstår att denna dryck inte faller alla i smaken: Coca Cola Cherry Zero finns numera på ICA Maxi i Botkyrka!

Vad som också finns på ICA Maxi är den alkoholfria serien Carl Jung, där jag har testat deras Riesling. Ett rätt ok vitt vin (återigen, tänk på att jag inte har så mycket att jämföra med så jag tar inget ansvar för vad riktiga vinrävar skulle tycka), även om det inte var lika gott som Natureo.

Ett till mousserande har jag också hunnit med, Chapel Hill Sparkling Collection Doux (nr 1926). Helt ok, men efter båda gångerna då jag drack det mådde jag senare lite illa. Halvdåligt tecken. Svårt att veta om det hade med drycken att göra, men inget som jag kommer att testa igen när det finns andra som smakar bättre.

Den Gud älskar lyckan får?

Idag fick jag ge vika för kroppen. Trots sovmorgon vaknade jag totalt färdig, och kanske att det inte hjälpte med den lilla shoppingturen på ICA Maxi. Efter den hade jag inget alls kvar, och det är så bisarrt att jag kan flina lite åt det. För jag mår ju trots allt helt ok om man slår ihop alla beståndsdelar.

Så ingen Sommarkyrka för mig idag, och ingen familjemiddag. Och barnet får kanske sitt livs första strandplask utan att jag är med.

Nu ska jag istället testa om hjärnan orkar tänka lite. Eftersom jag inte har någon aning om hur länge det kan dröja innan jag orkar förbereda en predikan efter bebisens ankomst – jag hoppas på det bästa men vill ändå vara realist – tänkte jag passa på nu innan bebisen kommer. Så under tre söndagar, med start om en vecka när vi äntligen startar med Femton:Nollnoll igen efter juli-uppehållet, tänkte jag tala om lycka. Rota lite i tankarna om vad lycka är, kan vara, och särskilt naturligtvis i förhållande till vad Bibeln säger. Om vad man kan förvänta sig i lyckoväg av en gudstro.

Kom gärna dit, det kommer bli lite gudstjänst goes freakshow med tanke på magen, och det kan ju vara nog så värt.

Det funkar

Alltså: Håret. Eller Hjälmen, som maken kallar det. Klipptid om tio dagar.

Igår: Kanske sista dejten på ett tag med maken. Vi gick tillsammans med Hjalmar & Lina på The Dark Knight Rises. Jag hade med flit inte läst ett jota om filmen, inte sett någon trailer, bara för att hålla mig så neutral som möjligt. Jag ska inte spoila något, men den var bra. Gillar man sådana typer av filmer – se. Bäst på länge i genren.

Ett aber: Tre timmar i en biostol. Tur att det var sån där plus-stol som man betalar lite extra för. Skulle jag jobba vore jag sjukskriven vid det här laget, de här foglossningarna är inte att leka med. Jag blir mer och mer begränsad, mindre saker gör mer ont och håller i sig längre. Oj vad jag längtar till att få tillbaka kroppen.

Men bra i allt det där småynket: Jag mår bra, på insidan så där. Länge sedan nu som det svarta var framme och pustade mig i nacken. Jag har en slags loj förnöjdsamhet över tillvaron och tycker att jag trivs ganska bra trots allt.

Så mycket för den haussen

Här har jag hyllat detta med att låna e-böcker till iPaden. Och möts ikväll av detta hån:

Fysiska böcker får man låna hur många som helst av men e-böcker, där är det begränsat till tre per vecka. Oavsett om de tre är återlämnade eller ej. Jo, man kan ”lämna tillbaka” e-böcker.

Läst: Tjärven

Jamen som om jag inte läste ut en till bok av bara farten! Den som ligger steget före har naturligtvis redan här listat ut att föräldraskapets psykologi behövde vägas upp med zombier, så därför finns nu John Ajvide Lindqvist ”Tjärven” på min lästa-lista. En kortroman om hur ett gäng svenska midsommarfirare stöter på ett gäng zombies ute i skärgården. Inte Ajvides mest djuplodande roman, men jag gillar att han dödar av folk i lite mer oortodox ordning (i mina ögon).

Minst på fötterna känns det som att Ajvide har med den tröttsamma klichébilden av den (fri)kyrkliga kvinnliga neurotikern. Klicheer uppstår för all del sällan i ett vakuum, men likväl blir det lätt lite tröttsamt när de staplas på hög. Sexskräck, check. Homofobi till vanvettets rand, check. Krackelerande smink/livsmask, check. Allmän sinnesförvirring, check. Allt av religiöst lingo på 1800-talssvenska, check.

Men nåja. Förutom detta – ett kort litet zombienöje. Allt väldigt smidigt via iPaden.

Kolla, en utläst bok!

Det här med att bli och vara mamma. Jag hade inga särskilda förväntningar eller bilder över hur jag ville vara som sådan, så efter den första tiden av förlossningsdepression (då jag ville vara allt utom just mamma) har jag känt mig ganska så trygg i förälderrollen. Jag känner inte att jag behöver leva upp till någon slags idealbild och brottas inte heller med att man måste göra på något särskilt sätt, följa någon speciell pedagogik.

Jag är en rätt så pragmatisk förälder, det som funkar, funkar. Jag (och Nicklas) har naturligtvis gått efter hur vi helst vill ha det, exempelvis när det gäller rutiner, sömn osv, men samtidigt försökt se vad som funkar med det utifrån den person som Rut själv är. Hade hon exempelvis inte svarat bra på regelbundna sovtider och rutiner hade vi knappast fortsatt utan försökt hitta vad som funkat för just oss tillsammans.

Därför var det ganska intressant för mig att läsa Malin Bergströms ”Att bli mamma”. Bergström är psykolog inom BUP och sätter fingret på, som jag tolkar det, det pragmatiska föräldraskapet. Att lita på sin egen förmåga och att inse att både barn och vuxna sinsemellan fungerar olika. Hon tar upp faktorer som många föräldrar ofta brottas med: IIska (både hos barn och föräldrar), rädsla för inkonsekvens inom uppfostran, anknytning och separation bland mycket annat, och lyckas i mitt tycke undvika diken utan navigerar smidigt emellan. En bok som känns klok och utan pekpinnar, men som är full med boost och uppmuntran till föräldraskapet.

Och allt detta bara av en slump då jag scannade av utbudet för e-böcker till ipaden. Typiskt smidigt, typiskt bra.

Skål!

Jag är nykterist. Först genom det sociala arvet från mina föräldrar, men nu av mer ideologisk karaktär. Jag tycker att alkohol får alltför stora utrymmen, i sociala sammanhang, i individers liv. Få tillåtna preparat ligger bakom så mycket tragik i världen som alkohol. Så eftersom jag tycker att det borde finnas betydligt mindre alkohol i omlopp än vad det gör idag, väljer jag att avstå helt. Plus hundra andra skäl, ungefär.

Jag är därför ingen direkt konnäsör i ämnet, men för den delens skull kan jag uppskatta annat än universaldrycken Pepsi eller vatten när det ska kännas lite snajdigare.

I helgen när vi gjorde Örebro med bror och svägerska tänkte vi avsluta middagen med alkoholfria drinkar. Det tyckte dock inte Rut, så istället gick vi loss på Systemet och deras alkoholfria sortiment. Jag undrar vad folk tänkte om kvinnan med magen som lade upp flaskor en masse i kassan.

Här är vad vi gick igång på:

Arc-en-Ciel Vin de Rosé Mousseux Grenache Brut (nr 1932)
Mousserande Rosé. Lite för bitter för min smak och med konstig eftersmak, men svägerskan tyckte om.

BEO Apple Green Tea (nr 1977)
BEO Blood Orange Hibiscus (nr 1973)
Beo, en lite mindre söt sällskapsdryck med en i botten fin smak, men den kändes på gränsen till blaskig, som att den var utspädd lite för hårt.

Natureo Free Muscat (nr 1912)
Vin har jag förstått kan vara lite svårt som alkoholfritt smakmässigt, att det utan alkoholen lätt mest blir syra. Men det här vita vinet gillade jag, jag tyckte att det var fräscht med en bra balans.

Toselli Spumante (nr 1996)
Ett sött mousserande som var mycket gott, men med tanke på hur lätt det var att dricka mycket kanske det var lite för sött.

Nu är jag sugen på att testa fler vita viner och kanske en annan mousserande men mindre söt. ICA-kuriren har ett test av just mousserande här (där rosén vi testade fick sämst i test, men det märkte vi inte förrän efteråt).