I am nothing without his ghost within

Det kan verka som att det är mycket mamma och mycket med barn för och från mig nu för tiden. Och så är det, på ett sätt. Men så är det ju de delarna av livet som ligger närmast ytan, mest synligt, lättast att ta på. Där under finns allt annat som är jag, som vanligt. Kanske har det tryckts ned lite extra under de senaste veckorna då Ruts krasslighet inte tillåtit så mycket egentid (denna klyscha till ord, men i brist på bättre).

Så när barnet sover lunch och maken är borta sätter jag på Woven Hand och landar i en annan del av mig själv. Det är svårt att beskriva hur den musiken injicerar hopp och hunger i mig som ingen annan musik. Hur sångerna blir böner utan att jag själv öppnar munnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s