Liten bror blir 25

För tjugofem år sedan föddes mitt yngsta syskon, min yngsta lilla bror. Vi hade just flyttat in i vår nybyggda villa och gossen firades med köpepizza – ett nog så stort och ovanligt inslag i vår familj.

Att jag då var tio år betydde att lilla bror verkligen fick vara lillebror, som i att bli gosad med, uppvaktad och barnvaktad. Tidigare syskon hade jag liksom själv varit lite för liten för att se på det viset. Men nu registrerade jag hur hans hår blev lockigt i nacken när han sovit och svettats, jag var med när han tog sina första steg i en hemsydd jeans-onepice, och fick hålla i famnen och ge morgon- eller kvällsvälling. Stora, bruna ögon, långa ögonfransar.Han var söt som socker.

Åtminstone tills han blev tio, men vad som hänt utseendemässigt med oss syskon när vi blivit tio… Vi kan väl säga att det är en väg vi alla smärtsamt behövt vandra.

Sex syskon, och alla är unika. Lilla bror fick smalgenerna, torrgråten som barn, kanske största tävlingsskallen och ett synnerligt behov av att kommunicera. Vad, vad, vad, varför, varför, varför? Kanske den av oss som haft lättast att koppla an till alla av oss syskon, när vi andra har haft lättast att koppla med några var. Och han är väldigt, väldigt stilig.

Fotograf: Hannah Svantesson
Fotograf: Hannah Svantesson

Ludde har så mycket känslor i kroppen, mest kärlek, och är rätt så genomskinlig. Vilket gör att man aldrig vill göra honom ledsen, men inte heller gärna vill ha honom sur och vrång. För vad han känner märks. Varje gång vi ses får jag en kram. Varje gång han ser Rut ger han henne full uppmärksamhet. Han är en sådan förebild i att inte slänga sig med en massa machoskräp, utan är trygg i att vara sig själv. Han är passionerad, vare sig det gäller datorer, familj, företagande, kläder, sliders, vänner eller flickvän.

Tjugofem år. Fortfarande lika fin, troligtvis finare. Stort grattis lilla bror!