Ordnüng

Jag tycker om när saker och ting faller på plats. Alla de där små sakerna som tillsammans skapar en helhet. Jag tycker om ordning. Ironiskt nog tycker jag illa om att städa.

De senaste dagarna har jag skrivit en lista på en massa småsaker, och så har det fått bli en beta-av-lista. Inte över stora saker, men över de lite mindre.

Som en storhandling på Apoteket för att ha allt hemma ifall förkylning slår till. Som att för första gången betala för en hårfön – min förra var halvtrasig och följde med när jag flyttade hemifrån.

Eller som att vinterrusta hallgolvet med ordentliga underlag som tål slaskiga skor.

Fixa en ordentlig grind till trappen. Så pass ordentlig att det är knappt att katterna bemästrar den.

Leksaksbackar, där jag har en tanke om att bara ha en öppen i taget, och byta sisådär varannan vecka.

Eller att äntligen få till det där med en liten lampa på skänken i sovrummet.

Och för all del, reflexer till barnvagnen och till mig. Man måste vara noga med sådana saker – att ha dem naturligtvis, men även vad för slags reflexer man har.

Dagens kopp

När kängorna levererades fanns det något mer i paketet, nämligen denna mutant till mugg. Gratis-merch. Den stora alltså, muminmuggen står bredvid som en jämförelse. Den rymmer sex deciliter. Betänk att mina största teglas rymmer fyra, max fyra och en halv deciliter.

Muggen är så klart ful, men. Vi pratar sex deciliter. Kvantitets-junkien i mig kittlas lite. 

Fredagens bokskörd

Jamen ok, jag går händelserna lite i förväg. Men jag ser så fram emot att böcker ska få bli en stor del i Ruts liv på samma sätt som de var när jag var liten. Värre saker kan man lägga 40 kronor på.

 

FIlmerna jag borde äga

Överlag ser jag inte lika mycket på film längre, teveserier har ju som bekant tagit över den slotten. Särskilt sällan ser jag om filmer. Men ändå finns det några filmer som jag skulle vilja ha, filmer som kan generera cravings. Och de borde man ju äga. Inte nödvändigtvis mina fimfemmor, utan kanske mer mina bästa underhållnings-filmer. Julledighetsfilmer. Vara hemma och vara sjuk-filmer. Söndagsfilmer. De här är de filmer jag kommit på hittills:

Heat
Titanic
Gladiator
Cold Mountain
A Beautiful Mind
Leon
Death Proof
Galaxy Quest
Dawn of the Dead
Monsters, inc
Snatch
Lock, Stock & Two Smoking Barrells
The Usual Suspects
Forrest Gump
The Big Lebowski
Kill Bill-filmerna

Sedan står några filmer och nosar:
Die Hard-serien
De 12 apornas armé
Dansar med vargar
Ocean’s 11
Bring it on
Maverick

Det finns så klart fler (för mig) givna filmer, men som jag redan har. Som Alien-filmerna, Sagan om ringen-filmerna, Gudfadern, The Faculty, The Matrix, Anchorman, X-men-filmerna, The Big Blue, Walk the Line, Det femte elementet. Det kanske är dags för en cdon-räd.

Genrep

Alla bra och viktiga saker kräver generalrep. Därför: Idag har jag, systrarna och mamman generalrepat den kommande London-resan. Eller nästan i vilket fall, för Rut var också med. Det kommer hon inte vara i London, och jag säger tack och lov till det. Alltså, detta pyssel kring ett barn, ett barn som inte ens går. Men jag säger det igen: pysslet. Och förbereder mig på framtiden. Som Nicklas sa: "Tänk när man har två barn i tvåtreårs-åldern. Det kommer vara konstant KRIG."

I vilket fall så var detta genrep i övrigt ett försök till en så autentisk upplevelse som möjligt. Det innebar fika gånger två, en lunch, promenader och så lite stros i butiker. Mamma missuppfattade det hela lite och blandade ihop generalrep med repris, och började nynna slagdängan från Riga, Magnus Ugglas "Kung i baren".

Av döma av generalrepet så kommer Londonresan bli absolut fabulös, då allt gick enligt planerna. Allt från prat om terapi till Freud till Jean Reno till tesorter till koriander till luggvolym till tvättråd.

Ett område London inte kommer kunna toppa är lillasysters lägenhet. Den är så där fantastiskt mysig att jag blir <50 kvm-nostalgisk.

 

 

 

Favorit i repis: Bänken

Jag var lite rapp med det här inlägget, men nu har releasepartyt varit och jag kan återigen skicka ut lite credd. 

Jag har många begåvade vänner, en av dem är Anton. Jag lärde känna Anton när vi båda jobbade på IOGT-NTO, mitt första intryck var att vi var alldeles för olika för att kunna bli vänner. Tji fick jag, som tur var, då Anton förutom att vara begåvad är rolig, smart och ärlig. Och dessutom har det visat sig att vi faktiskt är rätt så lika på flera olika områden. Här hade jag tänkt att länka till lite diverse inlägg där jag och Anton har kommenterat det, men tyvärr har han stängt ner sin blogg. Nu får ni istället fundera på om det kan vara så att jag menar att jag också är begåvad, rolig, smart och ärlig. 

Nåväl, Anton kör eget som formgivare, och driver tillsammans med kollegan Maria Pasadena Studios. Vill man få riktigt snygga saker producerade, och dessutom med väldigt mycket hjärna bakom, ska man gå till dem.

En grej som de kör är väggtidningen Bänken.

En lika delar smart som varm idé som kretsar kring en intervju med den som slumpmässigt först sätter sig bredvid tidningens utsände skribent, allt utifrån konceptet att alla människor har något att berätta.

Förutom en intervju låter man sedan olika personer tolka berättelsen med egna alster i text- och bildform. 

Jag gillar väldigt mycket!

You belong to me

Om sisådär tio dagar åker jag till London med systrar och mor.Och vad passar då bättre än att ladda upp med att beställa några par skor från en av butikerna jag tänkte besöka? Att släpa hem tre par kängor kändes kontraproduktivt då frakten inte ens gick på hundra kronor, och att det då ingick leverans till dörren.

För kom igen, jag måste ha ett par röda kängor. Jag om någon. Bry er inte om de multifärgade skosnörena, de ska bytas ut.

Och så är det väl klart att jag måste ha ett par svart-röd-rutiga kängor.

Och sedan följde ett par svarta tygkängor med av bara farten.