Du kan kalla mig Lisbeth Salander

På den här bilden är det ögat på din högra sida som är det opererade, på bilden två inlägg ner det vänstra. Iphonen och Photo Booth verkar hantera det där med spegelvänd lite olika.

Ögat mår bättre även om synen inte är återställd ännu. Idag var det dags att åka tillbaka till Memira och ta av bandage-linsen. Optikern gav mig bedövningsdroppar eftersom det fanns risk att borttagandet av linsen skulle dra upp såret igen – "Som återhämtningen efter ännu en laseroperation, smärtmässigt alltså!" – men allt gick bra.

Optikern undrade även om jag hade kvar några av de smärtlindrarnde dropparna, ifall ögat skulle börja värka efter uttagandet. När jag sa att jag hade alla kvar blev han riktigt paff, så där höja-rösten-förvånad, och undrade hur jag hade klarat mig utan. Ha! Jag sa ju det, bad ass! 

Greta och jag

Jag har så väldigt sällan skämts för mina föräldrar. De var genom hela min uppväxttid (och är fortfarande, för all del) typiskt bra och vettiga föräldrar som lät sin dotter ha skinnbyxor när hon skulle dela nattvard och hade blivit uppmanad att ha "någonting svart". Sällan har de gnällt över hårfärger eller batikkläder.

Jag tror att jag kommer vara en ganska så tillåtande öm moder på det kreativa planet för Rut. Rut däremot, kommer säkert få skämmas över sin mor som kommer vilja vara down with the kids till dödsdagar. Det börjar bli svårt nu, det där med att klä sig efter sin ålder. Klä sig så man inte ser ut alldeles vare sig som hoppla eller som i att ta bort allt roligt

Men idag skyller jag min kyrkoutfit på ögonoperationen. Going Greta Garbo, you know. 

Bleary Eyed Duty

Tjusigare har jag varit.

Tid som bara försvinner. Så har det verkligen varit de två senaste dygnen, särskilt det senaste. I torsdags vid lunchtid var jag hos Memira och Lasek-opererade mitt högeröga för andra gången i ordningen. Lasek är den lite värre varianten med lite tuffare läkningsprocess, och redan på vägen hem började ögat värka och rinna, men jag var förberedd med solglasögon. Väl hemma var det bara att stupa i säng med alla persienner nere, och där låg jag tills imorse, ungefär. Då gick jag upp för att få krama Rut lite, men ljuset stack som nålar så det var bara att krypa tillbaka till grottan.

Är det inte lite fascinerande hur hela kroppen stänger ner när något måste läka ordentligt? Och tack och lov för det! Fatta att ligga och ha ont, men vara pigg. Nu har jag ju kunnat dvala bort det mesta av tiden. Vilket gör att jag inte kan fatta att det var i förrgår, inte igår, som jag opererade mig. Ett helt dygn som bara försvann.

I morse var jag lite missmodig eftersom det fortfarande gjorde så infernaliskt ont. Men sedan någon gång på eftermiddagen lättade det. Jag har t o m kunnat öppna det opererade ögat utan att det gör ont, men synen där är ju ännu inte mycket att hurra för. Grumlig och dan. Jag är mycket imponerad över de som fixar båda ögonen samtidigt, för mig har det varit räddningen att kunna se lite åtminstone (även om jag har nedsatt syn även på det icke-opererade ögat).

Om jag ska skryta lite: Förutom värktabletterna fick jag även hem bedövningsdroppar för ögat, men de skulle man använda restriktivt då de kunde hämma läkeprocessen. Jag har inte använt några droppar alls – den här gången heller – och känner mig rätt så bad ass över att kunna stå ut med smärta.

Imorgon förresten, då är det Femton:nollnoll igen. Jag hoppas kunna glida in som en annan Greta Garbo i solglasögon, för jag vill verkligen inte missa. Och det tycker jag inte att du heller ska göra, så kom om inte annat för att spana in spektaklet jag. Världens bästa kyrka – nu även för hemliga filmstjärnor, inte så pjåkigt! 

Och här kan man lyssna på Bleary Eyed Duty med Woven Hand. 

Sista:ish dagen med synfel:ish


Alltså den där tångkaviaren, köp inte den. Jag hade ont i magen under kvällen efter att jag ätit den. Aldrig mer.

Snart ska jag in och lasra ögat. Sedan ska jag förhoppningsvis sova bort ett dygn, kanske två, alternativt dvala bort till ljudböcker. Sedan ska jag ha sprillans syn hade jag tänkt.

På tal om böcker så var jag så sugen på att börja bunkra upp med böcker till Rut efter mina funderingar om Edith Nesbit att det fick bli en second hand-runda. Så klart kommer det dröja innan vi kan läsa tillsammans, men äh. Det är fint med böcker.

 

 

Bränn bort dina brister – igen

Hörrni. Imorgon smäller det, ney, imorgon bränns det! Då ska jag, så här knappt två år efter första försöket, ge mig på att laseroperera ögat. Igen. Första gången var i december 2009, och jag tillhörde tyvärr de där procenten som det inte riktigt tog för. När ögat sedan hade stabiliserat sig nog var jag gravid och fick därför inte operera. Men nu, nu ska det bli av. Nu är det tänkt att äntligen vinka hej då till alla linser och glasögon.

Trots att jag nu har ett relativt litet synfel på runt -1, istället för runt -6 som jag började med, blir det samma typ av operation och därför troligtvis också samma återhämtningstid. Jag har därför förberett mig med några ljudböcker, det var det enda jag kunde göra under åtminstone det första dygnet förra gången.

Fast lite hoppas jag ändå kunna lura den där återhämtningen. Innan operationen planerades det in en utflykt på lördag till Barkaby outlet tillsammans med lilla bror och lilla svägerskan. Jag vill åka så vä-häldigt gärna! Kanske jag kan åka och prova kläder med piratlapp på ögat, jag har ju haft det förr.  

Sådant man kan göra på en måndag: Testa tångkaviar

 

En hektisk om än bra helg equals trött idag. I lördags var jag och Nicklas i Västerås och talade, där jag fick uppleva vår första gemensamma reserverade parkeringsplats, stort! Rut var hos sin mormor. I söndags ägnade kyrkan all tid åt att testrigga ny lokal om än bara en trappa upp från där vi är nu, om det kan man läsa här och få se en liten sneakpeak här. det kommer bli galet bra!

Idag…Idag har Rut varit förkyld så vi har mest tagit det lugnt, förutom när vi åkte och handlade mat. Jag kom hem med vegetarisk kaviar, gjord på tång. Nu äter ju jag fisk, men det var både billigare och spännande att testa. Smaken visade sig vara helt ok, men konsistensen var jobbig. Åtminstone om man ätit rom tidigare, för den här var som seg rom. Inte mysigt alls mellan tänderna.

Och på tal om saker mellan tänderna, ikväll ska jag frossa i andra avsnittet på nya säsongen av The Walking Dead. Yum!

En högst ofrivillig frisyr

Kolla på den här bilden. Nä, jag har inte klippt lugg eller polisonger. Så här är det: När jag var gravid tappade jag inte många hårstrån. Jag brukar fälla som en långhårig hund, men i nio månader var jag skonad. Så kom tiden efter förlossningen, och håret började rasa. Hårbollar i form av hamstrar kom fram varje gång jag borstade håret. 

Ändå kändes inte håret så där hemskt urtunnat. Nu förstår jag varför. För ser ni allt det här korta håret? Förstår ni att det var allt detta jag tappade, och som nu växer ut igen? Det är som att två frisyrer på ett huvud. Vad ska jag göra med allt ludd?

Här ser det nästan lite This is England-skinhead ut. Eller som skruvlockarna hos en ortodox jude, minus att jag är kvinna. Darn you, babyhår.