Bortom tröttheten

Även om jag ser mig själv som rätt lat i den bemärkelsen att jag inte gärna gör mer än vad som krävs, är det ändå rätt sällan som jag ger vika för trötthet om jag väl har något som ska göras. Jag är rätt flitig och fixig så länge jag själv får välja. Jag kan ta i.

Därför är det rätt ovant för mig att ha dagar som idag. I vanliga fall kan jag liksom pusha igenom trötthet och jobba ändå, speciellt om det är med roliga saker som fix och renovering, men idag är det alldeles omöjligt. Idag har jag mest bara legat raklång, först imorse då jag vaknade alldeles för tidigt – typiskt dumt, jag som kände att jag behövde sovmorgon – och fick krypa upp till sofforna för att ligga och titta på teveserier för att inte störa Nicklas som sov. Nu har jag fått dra in madrasser till köksgolvet för att kunna hålla Nicklas sällskap medan han fogar kakel i köket.

Jag orkar absolut ingenting idag. Inte ens sitta upp. Jag vet inte när jag var så stilla frivilligt utan att vara sjuk. Eller, frivilligt och frivilligt, men det GÅR bara inte att göra något. Det är en väldigt märklig känsla.

En riktig klassisker

Jag fick ett mejl från en skobutik som den här gången ville marknadsföra festskor lite extra, definierade efter lite olika epitet. Och kolla här vad som definieras som en "klassisk" festsko:

 

En lårhög svart skinnstövel. En riktig klassiker till festsko. Funkar till allt och i alla sammanhang, slår aldrig fel. Ett måste i varje kvinnas garderob. Never goes out of style. 

Det ni inte får se

Dålig renoveringsblogg, dålig! För det har ju hänt jättemycket i köket. I lördagsmorse åt vi för första gången frukost i vårt nya kök, fem veckor efter inflyttning. Vi har inte kaklat än och har inga taklampor på plats, men det är funktionsdugligt och det är naturligtvis alldeles, alldeles underbart. Och trots att det inte är klart så håller det på att bli precis som jag ville ha det, vilket betyder åh så fint.

Orsaken till att det inte har kommit upp bilder och dokumentation sitter mest ihop med att jag inte lyckades pricka in att ta bilder de timmar under helgen då det var ljust ute. Jag är lite less på byggbelysnings-murriga bilder, det här fina förtjänar bättre. 

Och som det inte vore nog – när temporära köket väl var utrymt stuvade vi in flyttkartongerna där, och fixade till ett temporärt vardagsrum i det för all del ofixade men rätt stora f.d kartongrummet. All is good.

Lite kök på efterkälken

Jamen vänta, nu börjar jag ju halka efter i dokumentationen. Idag var brorsorna här igen och byggde vidare på golvet så ännu lite mer är gjort än det som syns här på bilderna. Och de lackade luckorna är hämtade! Men de kommer jag inte visa upp förrän de är på plats.

Så här kommer alltså de senaste bilderna, där det som tillkommit sedan de förra är (inplastade) bänkskivor, väggskåp, några lådfronter och några vitvaror. 

 

 

 

 

 

Köksstommarna

Jamen se på titta, vad händer här då! Idag kom snickarna och började montera köksstommarna. Nicklas har jobbat borta i två veckor så då har köksjobbet gått i ett mer lojt tempo, men idag var det dags, vi satsar på att det ska kunna bli brukbart om en vecka eller så. Vitvarorna och köksbänkarna står som bekant i vardagsrummet och väntar, och i morgon eller på måndag borde skåpluckorna vara lackerade och klara. Yikes vad jag längtar efter ett brukbart kök, och galet så bra det kommer att bli! 

 

 

 

Vecka 30 – nu börjar det

Nu är den här! Nu är jag faktiskt i vecka 30. Tio veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Tio veckor som kommer bli tyngre än tidigare, och med det i åtanke känns det skönt att jag mår så pass bra som jag gör. Inte per automatik ont i ryggen utan bara lättare att få, ingen foglossning och inte så där överdrivet trött. Det funkar bra på jobbet och jag kan fortfarande stå på tågresan hem utan att avlida.

Och nu är magen stor, nu ser jag så där riktigt gravid ut. Idag var jag inne i en klädbutik för att reka lite inför Rymdhundens bröllop, lite ifall inget av det jag har hemma passar (ifall-ischmall), och drog in några plagg i provrummet som såg lagoma ut där de hängde.

De var i medium. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte.

Det som skulle vara tunikor blev toppar, och vissa plagg fick jag knappt över bysten. Någonstans på vägen har visst min kroppsuppfattning blåst bort.

Och som på en given signal var detta även dagen då bäbis-återhållsamheten var tvungen att få ett slut för min fina storasyster. Så plötsligt har vi nu våra första pyttebyxor och pyttestrumpor hemma. Knasigt att de ska fyllas ut av en liten pyttealien så småningom. 10 veckor and counting.

Det är hon med katterna

På kattflyttstatusfronten så har vi fått vara med om att lilla (men söta) dumkatten har haft svårt med omställningen. Han har sprungit tillbaka till gamla boendet och har därför fått utegångsförbud i omgångar.

Men någon gång, på något sätt, måste han ju lära sig, så vi har släppt ut honom lite grand i taget. Med dörren öppen. Med jag som står som en vakande staty på trappen. Med att vi med jämna mellanrum ropar in honom. Med att vi röjer revir-väg genom att schasa bort andra katter som kommer förbi på vår tomt.

Nu har han klarat fem sådana kortare utflykter på raken. Inte så att kusten känns klar, men det går framåt. Han kommer tillbaka hyfsat av sig självt.

Gammelkatten, som vi kunde släppa ut efter en dag hos svärföräldrarna och på samma sätt här. HAN, däremot, har nu börjat krångla. Så helt plötsligt har han samma trackrecord som lilla dumkatten på att vara tillbaka i de gamla kvarteren.

Idag fick jag valla honom tillbaka från gamla huset till nya. Alltså, promenera från en punkt till en annan med en katt som man inte under några omständigheter kan bära. Gå och ropa, locka och kss:a över vägar, ducka för hundar och allt det där. Eftersom Nicklas är bortrest hela veckan och ingen bil finns att tillgå.

Totalt utmattande, promenaden som i vanliga fall tar typ åtta minuter tog nu det tredubbla. För att inte tala om hur pinsamt det var. Crazy catlady som är ute och går med sin katt.

Färgroulette

Det är skillnad på retro och retro. Hallen på nedervåningen har en brunblommig tapet som jag inte med bästa vilja kan tycka om. Och eftersom det kändes som att nästan allt som var ljusare skulle bli bättre här bestämde jag mig igår kväll för att testa en av färgerna jag kommit hem med tidigare. 

Så här är det: På byggvaruhus där de bryter färg bryts det ibland fel, och de färgerna slumpas ut billigt. Som exempel så köpte vi 10 liter beige väggfärg av bra kvalité för 135 kronor (rättbruten skulle kostat runt 600 kr), vilket är mycket bättre att använda som grundfärg än billig slaskfärg om man exempelvis vet med sig att man ska måla på väldigt sugande material. Det är alltid lättare och roligare att måla med en bra färg även om det bara är grundmålning.

Så förutom den beige färgen kom jag även hem med fem liter av en grå-vit-blå-aktig nyans. Lite av en chansning, men som sagt, man kan alltid ha den som grundfärg. Så igår körde jag denna färg nere i hallen.

Jag är kanske inte 100% såld, det blev någon slags ljusblågrå nyans, men å andra sidan har jag inte heller rätt socklar eller belysning på plats. Så mjo, det var värt jobbet oavsett hur beständigt resultatet blir.

    

 

Trädgården

Det följde med en trädgård till huset, eller rättare sagt, att bli med trädgård var ett stort skäl till husköpet. Jag längtade efter grönt, yta, jord. Jag ville ha något uppvuxet, varierat och lagom stort. Check, check och check!

Det här är huvudentrén som egentligen ligger på baksidan.

Från den ser man en slänt där man hittar en gungställning, inklusive hängsnara för katter/små barn, och en uteplats med en murad grill och övervuxna tujor. Samt ett äppelträd.

Uteplatsen är gjuten vilket jag gillar, men vi ska nog gjuta om den så att det blir samma underlag över hela. Jag hjärta betong. Och så klart ska vi se över växterna, staketet och hela rubbet. Men ingen brådska.

Nedanför uteplatsen finns ett litet förråd.

Vi har lyxen att ha fått med en jordkällare, som jag drömmer om att fylla med vinteräpplen och sådant. Men det blir knappast i år.

Ovanpå jordkällaren, på taket, funderar jag på om man skulle kunna anlägga ett litet trädgårdsland.

Tomten har två stentrappor. Jag älskar gamla sten/betongtrappor och att tomten har lite olika nivåer och krokar.

Det mesta av växtlighet som jag kunnat spåra fram är fruktträd – äpplen, plommon, körsbär och så fläderbuskar. Men det finns även syrener och stockrosor. Men vi får se hur vi ska göra med rabatterna invid husgrunden, de får vi nog flytta på.

Det stackars plommonträdet är alldeles sprucket i stammen men frukt kommer ändå.

En sak som vi länge suktat efter är att ha ett eget garage, som i detta fall blev en fantastiskt dubbelgarage, samt en egen uppfart att parkera på. Har man en vän med en bil finns det bra med plats här.
 

Drömmen om ett golv

Egentligen är det inte först och främst renoveringen i sig själv som tar mest tid, det är allt pusslande. Inköpen tar tid. Att göra saker i den ordning som är mest optimalt tar tid. 

Men se på titta – det kom upp ett gipstak i köket, ovanpå furupanelen!

 

Och så skulle det spacklas och slipas några vändor. 

Efter det fick vi lyxen att få hjälp av killarna som går under samlingsnamnet Brorsorna. De består av bröder till mig och till lilla svägerskan, och eftersom vi umgås så mycket inom släkten och de oftast hittas ihop blev de helt enkelt Brorsorna. Enklast så. 

  

Fina, släta och vita nya taket tillsammans med en av de nymålade väggarna i gräddvitgul färg. Och så fina brorsan. 

 

Och när väl tak och väggar var målade var det dags för golvet att ää-häntligen börja läggas. Som jag har väntat! Det gråa på den vänstra väggen är magnetfärg, för att göra ytan till en anslagsvägg.

 

Men den gråa färgen skulle så klart inte synas utan blev övermålad.  

 

Precis hela köket hanns inte färdigt, men så pass att snickarna nu kan komma och montera köket vilket var det viktigaste.

Det här golvet har jag suktat efter ända sedan jag var barn. Min faster hade rutigt köksgolv i sin dåvarande lägenhet på Skånegatan, och efter att ha kört en vända med rutig plastmatta i köket (första radhuset) och rutigt klinkers i badrummet (förra radhuset) var det nu dags för the real deal – rutigt linoleum. 

Så nu är det alltså köksmontering som står på tur för att vitvarorna och bänkskivorna som levererades hit hem igår sedan ska kunna monteras. Köksluckorna är inne för lackering, och vi har nu bott här i tre veckor.