Dagens solstråle II

Anton, 28 år: "Nu är jag faktiskt vuxen!"

Ett påstående som kanske förtogs lite av att jag, på Antons bestörta uppmaning, under middagen fick övergå till äta med kniv och gaffel istället för pinnar för att han inte skulle behöva vara själv med att äta med bestick och skämmas för det. Men ok, jag hade sagt innan att jag kunde sympati-gaffla.

Att hålla sig väl med nollorna

Här höll jag på med ett inlägg med länkar och allt om hur teknikens utveckling blir så praktisk och greppbar när jag via Twitter-taggar och Bambuser kan följa Gräv 09, som et exempel. Tillställningen där min svåger Juan Flores är nominerad som jag tidigare nämnde.

Men så hängde sig datorn. Och eftersom jag inte riktigt vill behöva ta ställning i ett digitalt inbördeskring väljer jag att ligga lågt och inte återge det hela.

Jamen finns du som penna kanske?

Jag har hört om kändisar som får action-figurer stöpta efter sig, men jag har aldrig hört talas om någon icke-kändis som får en penna skapad efter sig. Men här kommer den:

Det här är jag i en liten plastpåse. Luggen är på plats, svart-och-rött såklart och så hamsterkinderna.

Observera dock att det är mitt ena öra som ligger på botten av påsen på den första bilden. Ajdå.  

Kvalitets-twitter

Uppdaterat: Jag var visst lite dålig på att markera vilka feeds det är jag jämför. Det är alltså de längst ned som har en svart ram runt sig.

Via svenska Hillsong-bloggen läser jag om fascinationen över Twitter, och hur fiffigt det är att man kan få ta del av klokheter där. Speciellt av sina pastorer.

Jag har här en liten jämförelse av (markerade) inlägg som kanske talar för sig själv. Det är mil mellan mig och Brian Houston (pastor i Hillsong Australien) på mer än sisådär tre, fyra sätt, och som vanligt kan man klicka på bilderna för större versioner:

Jag har åtminstone Plastjesus med mig var jag än twittrar.

Fattigbloggen

Via Deeped klickar jag mig vidare till Fattigbloggen, som handlar om att journalisten Jessica Ritzén ska leva på socialbidrag i en månad. Jag påminns om hur det var att leva på bidragdelen från CSN och lite helgjobb kombinerat med de småpengar Nicklas fick från lumpen, det var väldigt skralt (jag tror att vi tillsammans hade runt 5-6000 kronor i månaden att leva på) men hey – det var självalt. Vi hade kunnat plussa upp med lån från CSN, och framförallt så hade vi ett skyddsnät som stavades familj, föräldrar som kunde skjuta till ett åkkort eller några rikskuponger.

Vilken milsvid skillnad mot att hela tiden leva med det där hängades över en, som 379 000 människor i Sverige gör.

Det är lite skämsigt att påminnas om hur bra man har det och som Jessica skriver, att det faktiskt för många handlar om att inte kunna avvara en 50-lapp.

På onsdag ska jag säga något om kyrka och ansvar. Jag tror att människor måste börja ta mer ansvar för varandra, på många olika nivåer och områden.

Bereden väg för kvinnorna

Jag läser idag i tidningen Dagen att Chatrine Carlsson föreslås bli ny föreståndare för Pingstkyrkan i Jönköping, Sveriges tredje största pingstförsamling. Jag har ingen som helst koll på Chatrine, men tycker att det är mycket roligt att det kommer in fler kvinnor på föreståndarrollerna. Det är dessutom ett viktigt symbolvärde i att det är just i en av de största (och mest tongivande) pingstförsamlingarna i Sverige.

Sedan ser jag att man i Pingstkyrkan Jönköping i sin logotyp har ett inbakat kors i sitt J. Vilket får mig att återigen citera detta: 

"Everyone knows that if you have the letter "t" in your church name/logo, it better be spelled out in the shape of a cross. I know through Christ we are free from the law, but the "t law" is still in effect. If you refuse to adhere to that, a team of Christian graphic designers come to your church and confiscate your copy of Photoshop and Illustrator and take all your fonts except for Comic Sans."

Hämtat från bloggen "Stuff Christians like".

Nu var det ju i och för sig i ett J, men ändå. Jag antar att man ville vara på den säkra sidan, allt för att slippa Comic Sans.