Dagens lördag i bilder, hittills


Spader är så väldigt, väldigt sugen att också få äta av vår mat.


Hos mamma fick vi godaste semlorna. Alla gånger godare än mina och alla andra jag smakat i år. Hon har tydligen bikarbonat i bulldegen.


Pappa har kommit över en päls som gör att han ser ut som en galen rysk despot. Inget man åker och handlar på Willys i, eh.


Hjalmar a.k.a. Björnen trivdes också ganska bra i den. "Jag ser så rik ut!".


Konstigaste men roligaste grejen: På Vi i Flemingsberg hänger det en Plaza i ett snöre vid bröddisken att bläddra i. Så att alla män kan lämna sina fruar där medan de själva går och botaniserar bland brödet? Onekligen nytänkande.

Grande

Vi har börjat samla kyrkan-to-be här hemma hos oss. Jag har inte skrivit så mycket om det än här, för på något sätt känns det lite skört. Inte som i bräckligt, men som i nytt, vackert. Som att det är lite för bra. Och med det kom även insikten om ansvaret, även om det så klart är något vi är och gör tillsammans.

För det är fantastiska människor, och det är stora tankar om det enkla som föds fram. Det är början på ett kanske livslångt engagemang med en ny slags familj. Jamen, jag tycker att det kan få låta lite pretentiöst! Det är ju så det känns när de kommer in och sätter sig i våra soffor, alla dessa människor som jag får börja den här resan med.  

Varsel eller lönebesked, samesame

Ok, kanske inte helt lyckat i min förra bloggpost, hrm. Jag menade inte riktigt att "Sju av tio varslade blir uppsagda" (eller vad det nu är för nyhet för stunden) skulle vara roligt (fast onekligen bisarrt!), det var ju "Tio miljarder på lönekontot" som var roligt. Fast det passade ju läskigt bra ihop ändå.
 

Ett steg fram, två tillbaka

Kungahuset Youtubar förlovningen, jo tjena! Och visst är det helt rätt enligt sociala mediernas abc. Men inte tycker jag, som Emanuel skriver, att det var "otroligt avspänt, kontrollerat och vackert sätt". Istället tycker jag att det kändes otroligt spänt och kontrollerat. Dessutom tycker jag att det skär sig lite. Att vilja ligga i framkant med tekniken/kommunikationen när man ligger så efter demokratiskt. För mig kändes det lite parodiskt, på ett småtragiskt sätt.

Jag tycker att Victoria verkar vara en rätt smart kvinna. Hon har ju sannerligen en gedigen utbildning. Men det känns inte särskilt fräscht det här med kungahuset.

Fast det är klart, skulle Victoria twittra.. det skulle vara ganska intressant att följa trots allt.

Och så Jullan så klart, hon tar upp detta med bröllopet med SR. Och Rymdhunden lyckades plocka ungefär tokmånga extra besökare genom att länka på rätt ställe.

Hela Plastjesus

Om någon skulle ha samma feed-problem som Emanuel, dvs. att min blogg kapas av i er bloggläsare om jag skriver för långt – byt ut i er bloggläsare till mitt atomflöde istället. Då följer allt med och ni slipper det förhatliga i att behöva klicka på inlägget om man vill läsa mer. Jag vet, jag avskyr också att behöva klicka mig vidare. Den ynnesten har bara UnderbaraClara hos mig.

Atom-feed: http://plastjesus.blogsome.com/feed/atom/

En lördagsförmiddag i bilder


Det började med en ganska kall morgon, lite snö. Och katt-kissfåtöljen står numera utomhus och väntar på att få komma till Nangilima.


Lite kyla equals den stora röda sjalen från Riga man nästan drunknar i.


Vid toppen av vår trapp står Max och tycker att jag är lite smådryg så där på förälder-vis.


Vi hade ingen frukost hemma så vi drog med Hjalmar & Lina på en lång och trevlig hotellfrukost i SKHLM. Mycket värt.


Efter frukosten blev det Myrornas. Vi var ute efter ett soffbord men kom hem med en kanna.


Scrollan har gått väldigt långt nu, så Nicklas tyckte att vi kanske skulle sko oss på Saabs dystra framtid. Det bästa med bilhallar är att bilarna är så rena och luktar gott. Det värsta är bilförsäljarna och att jag blir en livs levande könsstereotyp klyscha eftersom jag inte vill prata bilar. Jag googlar fram allt jag behöver veta istället – det var så vi hittade Scrollan.

 


Väl hemma i Tullinge igen möts vi av dessa två grammatiska- och typografiska underverk till Coop-skyltar. Sådärja.

U2 och romantik

EN av de mest romantiska sakerna Nicklas har gjort för mig var inför förra U2-turnén 2005. Syskonen och jag var lite övermodiga och tänkte att eftersom det var 50 000 biljetter behövde vi inte köa utan kunde hänga på Ticnet. Yeah right. Det bidde inga biljetter, oj vad bitter jag var.

Samma år den 14 februari (Alla hjärtans dag!) skulle restbiljetterna släppas. Nicklas har ledig dag, kliver upp vid 05.30 i tokvintern på eget iniativ och köar utanför Globen för att frun ska få se U2. Men det bidde inga biljetter, de tog slut innan han hann fram.

Samma sommar var vi på väg hem från en Norge-semester, och istället för att ta av mot Stockholm åker Nicklas vidare mot Göteborg. Han har i hemlighet krängt biljetter via Blocket som en annan svartabörs-haj, köpt och sålt för att få bättre och bättre platser. Och bokat hotell! Galet va.

Det ryktas om att U2 ska komma till Ullevi i augusti. Vilka syskon tänker i så fall ta semester och köa med mig för biljetter? Hjalmar, vi har ju faktiskt gjort det förut!

Jag fick alltså se U2 sommaren 2005 om det nu var någon som inte förstod det.

Inte i brist på annat, men.

Jag har ju egentligen roliga saker att blogga om. Som lördagsförmiddagen som jag försökte bevaka genom kameran, eller om att jag bjöd fina kyrkan-to-be på Kerstins potatis- och citronsoppa ikväll. Men just nu orkar jag inte riktigt.

Men däremot kan jag äntligen skriva att jag har en Woven Hand-biljett! Tredje maj smäller det. Jag är fruktansvärt nöjd och mer än taggad, redan.

Lite, men bara lite otippat

Det här var ju roligt och udda. Inne på Resume.se hittar jag en reklamannons med en massa skogbilder – skogsbränder, avverkning, maskiner – i en bildspelsannons. Med underskriften www.skogenbild.se. Det kändes så udda att jag tänkte att det kanske var en skruvad annonskampanj för något helt annat, men det var verkligen en bildbyrå specialiserad på skogsbilder.

Det var lite rart på något sätt, att de annonserade på Resumé. Jag vet, var skulle de annars annonsera, men ändå! Lite udda kändes det allt.