”Ok for you, madame?”

Det känns inte helt okomplicerat att vara rik, vit turist i Sydafrika. Det är alldeles för enkelt upplagt, alldeles för mycket gjort för sådana som oss. Där vi har varit har den svarta befolkningen synts i serviceyrken, men sällan som deltagare själva. Vi delar inte riktigt upplevelserna med varandra i den utsträckning man skulle önska. Det är sådana enorma kontraster, någon kilometer utanför välbeställda (vita) områden ligger ruffiga kåkstäder, längst med vägarna går och ligger människor, man sitter vid rödljusen, säljer tidningar och grönsaker vid korsningarna. Skyltar med "Armed Response" syns på var och vartannat hus 

För att slippa tigga men ändå få in lite extra pengar fungerar många män som inofficiella parkeringsvakter. Man tar på sig en trafikväst och dirigerar bilar dit det finns plats, och "vaktar" sedan bilen för några rand. Eftersom det ofta (inte alltid) är ett inofficiellt arbete (parkeringen är egentligen gratis) så blir det lite huggsexa kring vem som ska vakta just ens bil.

Inte alltför sällan har vi blivit ombedda att betala för tillsynen både när vi kommer och när vi går. Ofta av olika personer. "Sir, don’t you remember me?".

Värst är det att bli kallad "Boss" och "Madame". Och helst skulle man vilja ge dem alla pengar, betala bort lite av det där vita, turistiga som man kommer med, för vad spelar det för roll för oss, några rand hit eller dit. Men att strössla med pengar gör ju bara en än mer till "Boss", och så snurrar hjulet på.

En ljuvlig semester ja, men också en gnagande känsla av att inte riktig veta om vi hindrar eller bidrar till den utveckling Sydafrika behöver.

Jeffrey’s Bay

Så kom vi till Jeffrey’s Bay, och till skillnad från i Plettenberg så lyste solen. Dessutom, till skillnad från det rysch-pyschiga viktorianska rummet blev vi uppbumpade till Guesthouse istället för B&B utan extra kostnad, vilket gör att vi bor i ett kanske inte jättestort men ändå rätt schyst rum.

Vi har en gigantiskt lång strand ungefär 200 meter från där vi bor. Indiska oceanen som bara sträcker ut sig, det är mycket vågor så jag och Nicklas har hoppat i vågorna i två dagar nu. Jag får väl tacka Hjalmar för att våghoppandet blev av för min del, hade han varit här hade han säkerligen varit Nicklas vågkompis. Nu fick det ju bli jag istället, efter lite trugande. Lite kallt till att börja med, men man vänjer sig.

Det räcker med att vara ute i knappt midjehögt vatten för att man ska ha att göra med de här vågorna. Vissa är av slita-av-bikinin-dignitet, och då har jag badat i min simbikini från Adidas, och inte i någon bräcklig solningssak.

Hej då Plettenberg Bay

Två nätter avklarade i det rysch-pyschiga viktorianska rummet. Det här har väl inte varit resans höjdpunkt precis, en småposh badort som kändes ännu vitare än vanligt i Sydafrika, kombinerat med halvtaskigt väder. Men igår åkte vi iväg på slingringa vägar och kom till en gigantiskt strand, en sådan som ser ut att aldrig sluta. Plus att det fanns en lagun som skapats vid lågvatten, vackert och tufft.

Efter det åkte vi och såg på det som man sade var världens högsta bungy-jump vid en bro, men jag undrar om inte Svante har hoppat i ett högre. Vi ville mest gotta åt oss galenpannorna människorna som hoppade.

Nu åker vi vidare till Billabong City, eller Jeffrey’s Bay som det egentligen heter. Jag tror att det är lite mer chill där och lite mindre posh.

Mitt nya beroende

Det finns inte vit druvjuice i Sverige va? Hur jag ska fixa egen röd Grapetiser i Sverige har jag redan listat ut (Jo Juice plus SodaStream makes a great combination tror jag), men den vita varianten vet jag inte hur jag ska fixa fram. Men dbet är ju så galet gott! Friskt och fräscht, ett kalasbra alkoholfritt alternativ.

Jag vet. Istället för äcklig Godtemplardricka – fixa licens för det här!

Plettenberg Bay

Vi har varit bortskämda med fantastiska rum. I Hout Bay fick vi paradrummet, kanske eftersom vi bodde där så länge, med glasvägg som ena långväggen vilket gav en fantastisk utsikt direkt från sängen:

I Montagu fick vi ett megarum (framgår inte riktigt på bilden) med fantastisk tillhörande trädgård:

Och så kommer vi till Plettenberg, får uppleva regn och grå himmel, och ett viktorianskt inrett rum med vitt rysch-pysch. Som vi betalar mest för på hela resan. It’s the hard-knock life for us!

Men, internetuppkopplingen fungerar och jag får åter hålla datorn i min famn. Och nu kan ni kan kika på bilder, Nicklas har lagt upp på Facebook och även ni utan konto där kan komma in via denna länk.

Montagu

Till Montagu, som ligger mer uppe i bergen, aker man for att det finns ett tjog gamla hus fran 1800-talet och sa varma kallor. Gamla hus ar val inte riktigt var grej, men varma kallor lat schyst.

Bara det att det hade varit oversvamning i november som stangt ned kallorna…

Men vi bor pa ett ater igen sjukt schyst stalle, denna gang pa ett stalle som lagt ned mycket tid pa att skapa en mysig tradgard med prang och vindlande stigar. Rummet ar jattestort. B&B:s kanns mycket prisvarda!

Sa nu sitter vi pa internetcafe igen eftersom uppkopplingen som skulle inga inte fungerar har heller. Hm. Men vi tanker inte ha daligt samvete over att bara vara i makalosa omgivningar och ha det galant!

Imorgon aker vi vidare till havet igen, Plettenberg och chilliga beacher. Och nagongang nar man kan fa en riktig uppkoppling ska jag blogga om kvinnokonferenser (igen), visa bilder och sadant. Men hej sa lange.

Sista hela dagen i Kapstaden/Hout Bay

Internetcafe igen inne i Kapstaden. Jag saknar att kunna anvanda min dator!

Sista hela dagen i Hout Bay, imorgon borjar vi med annu ett besok i Hillsong och sedan borjar vi andra delen av var resa, den dar vi ska aka runt. Forsta stoppet blir Montagu, ett stalle med varma kallor. Tva natter dar, sedan Plettenberg (typ beach), sedan Jeffrey’s Bay (typ surf), sedan Schotia (safari). Sedan en mellanlandning i Knysna och sa aker vi hem. Men det ar halva semestern kvar (sorry, AsaD)!

Igar at vi samsta middagen hittills. Dalig service och halvtrist mat. Men det sager a andra sidan nagot om hur maten ar har annars. God och billig. Plus att man far hyfsat med perspektiv pa saker och ting i ovrigt, det marks att segregationen lever kvar, all denna bevakning, att allt kanns sa ‘vitt’ och tillrattalagt..

Vi har det bra. Vi pratar valdigt mycket om framtiden som redan borjat. Nya kyrkan som kanns sa grymt spannande! Vi skriver ned funderingar, varderingar, praktiska grejer som kommer upp och funderar pa hur vi ska optimera vardagsrummet sa att fler far plats. Och sa langtar vi efter alla fina vanner.

Jag skulle nog aldrig kunna flytta utomlands permanent, hur mycket man an kan ondgora sig over det svenska klimatet. Det finns for mycket rotter som skulle gora for ont att rycka upp. Men det ar ju ingen issue langre, nu vet vi ju vad vi ska gora under ungefar resten av livet.