Kitsch-orgie

Jag kan inte sluta klicka runt hos The Bradford Group som jag skrev om igår. En Askungen-speldosa för över 1 000 kronor! En belyst vargtavla för 1 500 kronor! En Elvis-lampa för 3 000 kronor! Ett gökur med indianmotiv för 1 500 kronor! Kattörhängen för 1 100 kronor! En tomte-staty för 2 200 kronor! 

Det är som att vara på en freak-show, man vill inte titta men kan inte hejda sig.

En väska med schnauser-motiv för 1 200 kronor! Kattfamilj som andas för 900 kronor! Ett armband med Disney-berlocker för 3 000 kronor! Somebody stop me!

Den perfekta gåvan

Internet börjar fylla ut fler och fler av de tidigare annars pappersbudna företeelserna. Ta detta med onödiga saker. En naturtrogen bebis som sover! En älva! Eller varför inte ett gossebarn i snickarbyxor. Och nu finns det en digital plats för allt detta och mycket mer mer.

Och så idag hittade jag denna reklam. Vem köper handdukar via ett pop-up-fönster för 800 kronor? Samma människor som köper läskiga samlardockor, I suppose.

Om ni behöver tips på vettiga presenter så har Stoffe många bra tips via Mammas Nya Kille.

To be blown thin by the wind

Jag har lite svårt att samla tankarna och få ihop dem till hela, konsekventa svep. Det blir ströbitar. Jag läser (fortfarande) "Organic Church" och funderar över hur det där gudsrket ska få mer plats inte bara i mitt liv utan i fler. Jag funderar över hur vänner och familj egentligen mår och vad jag kan göra. Jag är ganska trött. Lite spänd över hela tillvaron men ändå hyfsat glad. På något sätt känns det som att jag inte styr så mycket just nu utan mest blåser med.   

Det är jag och Dexter

Skulle jag hamna hos en psykoanalytiker skulle hon/han säkert med glädje diagnosticera mig med ett mått av förtryckt ilska förklädd i duktig- och snällhetskomplex, även om jag naturligtvis skulle hävda att så inte är fallet. Men mina drömmar har en tendens att peka åt ett annat håll, som i natt då jag drömde att jag var bråkig, besvärlig, ställde till och tog sönder. Det var många förmanande blickar och jag var arg.

Men att med ett leende hantera och lösa att inte ha blivit tilldelad allt från sovplats för natten eller projektor och/eller annat visningsverktyg (pennor, någon?) till föreläsningen jag skulle hålla, till att sedan upptäcka att jag och åhörarna hade lite olika uppfattning om vad föreläsningen skulle handla om,  och att jag till råga på allt inte kommer åt något nätverk till min dator i en datasal, då är det kanske inte så konstigt att natten tog ut sin rätt.

Så nu är jag mitt vanliga, trevliga jag igen.

Det är sådana som jag som blir massmördare va?

Upparbetad lättja

Jag är en i grunden rätt lat men samtidigt hyfsat fixa-inriktad människa. Bli av med det som ska bli gjort så att jag får lata mig, ungefär. Därför är jag en vän av effektivisering av jobb för att maximera den efterföljande slöheten.

Därför motionerar jag och tar mig hem/till jobb genom att gå till och/eller hem från pendeltågsstationen efter min. Jag pluggar jag på tåget. Och så det ultimata, att slå ihop och ultraeffektivisera: Ta sig hemåt via motion och samtidigt beta av lite telefonsamtal på vägen hem. Allt för att kunna göra…ingenting när jag kommer hem. Nästan iallafall.