Coincident – I think not!

SVT:s arkiv är bra. Jag missade dokumentären Jag ska göra abort men kunde se den via webben i efterhand. Intressant, synnerligen icke-pk för att vara SVT. Lena Lennerhed, RFSU:s ordförande som figurerar, var för övrigt min handledare när jag skrev min d-uppsats.

En annan minst lika intressant sak: Kolla in Lena Lennerhed och Annelie Kero. Visst är det något som inte stämmer men du vet inte riktigt vad? De har ju likadana örhängen! Vad är oddsen för det.  

Försökskanin

Jag skulle nog säga att jag lever rätt hälsosamt, och kanske är det också till viss del därför som jag inte har behövt sjukskriva mig från jobbet på dryga två år. Men nu är det höst och jag har några ganska intensiva veckor framför mig, så när stora syster idag sa att hon petade i sig Berocca varje dag och tyckte att det gjorde skillnad tänkte jag att det kan ju vara värt att testa. Fast jag kör med ful-berocca, samma innehåll men billigare. Utvärdering följer.

jag, en språkrasist

Redan som liten var jag en zappare av rang, fast då mer manuellt. Jag stod framför tv:n och valde konsekvent bort finska barnprogram, dels för att de alltid verkade så tråkiga och dels för att jag som barn hävdade att "finska är världens fulaste språk!".

Tyvärr är det där något som har levt kvar i mig. När jag hör någon som bryter på finska hör jag denna brytning väldigt mycket. Mitt intryck av en människa och vad denna säger blockeras ganska mycket om personen bryter på finska. Det…låter liksom så mycket i mina öron, den där dialekten, talmelodin eller vad man nu ska kalla det. Någon borde säga till barnet i mig på skarpen.

Nåväl, denna långa inledning kommer av att jag har sett på nya Filmkrönikan och det känns som att jag kommer att gilla konceptet. Det verkar vara bra popkultur och inte så pretto. Tyvärr (för min del) bryter ju en av programledarna, Andrea, på finska och så hör jag plötsligt bara det när hon öppnar munnen. Men we shall overcome, här ska jobbas på min inte så pk:iga aversion. Det sägs ju att första steget i att göra upp med sina fördomar är att erkänna och se dem. Eller i mitt fall höra dem.

hejdå måndagsångest

Just nu är jag inne i en period med mer jobb än jag kanske någonsin haft. Ändå mår jag väldigt bra, och min måndagsångest är som bortblåst. Jag fungerar verkligen markant mycket bättre när jag har mycket att göra, iallafall när det känns någorlunda på mina villkor.

Egentligen jobbar jag inte särskilt mycket mer i tid, jag tror inte att mycket jobb per automatik behöver betyda mycket övertid. Jag tror istället på att jobba mer effektivt och intensivt. På samma timmar får jag helt enkelt mycket mer gjort om jag har mycket att göra än om jag har lite, kanske är det egentligen rätt logiskt.

Urban Lindstedt skriver i Uppkopplat om stress och hur man kan mota i grind. Jag skriver under på allt utom morgonpromenader (bra för andra, ungefär, eheh). Dessutom antar jag att barn eller inte är en ganska väsentlig faktor i hur man lyckas att få timmarna att räcka till. 

Ett tag tänkte jag att en passande överskrift till det här inlägget skulle ha varit "Arbeit macht frei". Sedan tänkte jag om.

yrkesstolthet på tv4

På tv4.se har de lagt ut presentationer av alla de 16 i Idol som nu ska gallras ut till att bli 10 genom tittarröster. Alla presenteras med givande frågor som "Vilken artist skulle du vilja återfödas som?", men ok, vi pratar ju inte Fråga Lund här. Men jag tycker ändå att webbredaktionen på tv4 kunde redigerat texterna något så att man åtminstone slapp läsa en massa utskrivna smileysar, stavfel och allmänt slarvigt språk med onödiga förkortningar. Jag menar, var är yrkeshedern? Upp till kamp, webbredaktörer!

(Var det där inlägget gnälligt? Ja, det kanske det var. So sue me!)

Friends

Igår gjorde jag något mycket ovanligt för att vara mig – jag var på en blinddate med en internet-bekantskap! Vi har kommunicerat via varandras bloggar, mejl och Facebook och tyckte nu att det var dags att mötas irl. Och trots mina omskrivna sociala brister gick det alldeles galant! Oj vad det är trevligt att hitta nya bekantskaper, och dessutom bekantskaper som är så vettiga som Julia!  

Nej till nokia

Nokias nya reklam där människor har en fastväxt mobiltelefon på handen är ful och inte ens bra gjord tycker jag. Om det är ironi går den mig förbi. Jag hittar inte reklampelare-bilderna på webben, men filmerna är inte så mycket roligare de. Man kan faktiskt försöka för mycket, så mycket att det inte längre blir bra.

Off-topic: jag som i princip har slutat med sötningsmedel i alla dess former sitter nu med en ask Läkerol Salvi (jag var en grav Läkerol-addict) framför mig som Nicklas köpt. Hur kan det vara gott? Det ska ju vara så att om man slutar med något ska man också tappa smaken för det, speciellt om det är artificiella grejer, men icke. Bara gott. Bäst att passa på medan det finns.