Hemma

Efter åtta timmar i bil är jag, Nicklas och lilla bror Ludde hemma i Botkyrka igen. Vilket märks i kommentarerna till höger här på sidan eftersom Ludde kommenterade ett inlägg sisådär 20 minuter efter hemkomst. Och här sitter jag och bloggar. Nu är det dags att mota huvudvärk i grind med lite näring.  

Loj semester

Loja saker man gör i Storsele:
Läser "Luftslottet som sprängdes" i intensivfart
Lagar brylépudding from scratch
Tar en 1,5 timmes promenad med mamman
Spelar fia med knuff ("SPANSKT fia med knuff!") med systerdottern
Får maten lagad och framdukad
Diskar för hand
Ser hur mannens skägg växer ohejdat
Tappar bort en pudel men hittar den igen
Läser Ellos-katalogen (Anton, Ellos behöver dig)
Äter nyhalstrad aborre (jag har absolut inte fiskat den själv)
Får massor av myggbett

Same old

I Storsele är jag alltid densamma, åtminstone för min ena faster. Ända sedan jag blev tonåring har jag varit föremål för diverse spekulationer: jag går för långsamt, alltså är jag deprimerad. Jag äter för lite. Jag är för svart. Eftersom det är synd att bryta en sådan vana fick jag följdaktigen höra även i år att jag är blek, mager och ser trött ut. Blek, jo, alltid. Mager, nja. Trött, tja, man kan ju bli lite loj av att ta det lugnt. Allt är alltså som det ska, på alla plan.

Rötter

Så har vi kommit till släktdelen av vår semester. Tillbaka till rötterna, tillbaka till Västerbotten, mygg och kapellet i Storsele där i år tolv ur La Familia huserar. Ett riktigt gammalt föredetta pingstkapell som numera är ombyggt till bostadshus, men bönemumlet sitter kvar i väggarna. Jag har själv varit på gudstjänster här tillsammans med tanterna i knut.

Lappland är så vackert. Det är skogar och vidder som suger tag i en, grusvägar mitt ut i ingenstans och mitt i det mornar där vi i den takt vi vaknar sluter upp vid stora matbordet i köket och dricker kaffe och te. Imorse var det 07.30 som gällde för mig, men då hade redan pappa och stora syster hunnit före.

Riktigt oförstörda är vi dock inte, vi har packat upp och installerat både Wii och Xbox 360.

Pokerkväll

Igår var det husmor på dagen, pokerhaj på kvällen. Grannen kom över med 60 ägg i förrgår, så jag försökte laga allt jag kunde komma på som slukade ägg. Det blev två satser ugnspannakaka, en långpanna skinkpaj och en vanlig form med grönsakspaj samt trippel uppsättning vinbärskaka.

På kvällen hade vi sedan pojkbesök med pokerkväll, jag lyckades inte få med några tjejer. Första spelet tog tre timmar, och jag tror att jag kom femma av nio. Inte någon insats att skryta med, jag spelad rätt lamt. Nicklas vann. Andra partiet gick lite snabbare då vi höjde blindsen lite kvickare, och då vann jag.

Jag har fortfarande inte så mycket sommarvibbbar, men å andra sidan gillar jag inte så utpräglat somiga saker (sola, bada, grilla, vara ute). Men semestern känns ändå väldigt bra, jag fixar hemma, tränar, läser, och det bästa är att det känns helt ok inför hösten och att gå tillbaka till jobbet. Vissa somrar har jag haft ångest för det redan första veckan på semestern. 

Det finns hopp

Dagen idag inleddes med att stora syster kom och hämtade upp mig, och så åkte vi och systerdotter Edit  (7 år) till simskola. Väl på plats hade vi miniträff med La Familia, det var förutom vi två även ma & pa som var åskådare. Efter det gjorde jag och systerdottern Tumba centrum, allt på hennes egen begäran. Edit gillar att gå på konditoriet Spaaks, och äter då nästan alltid deras Kesellabulle.

Efter det gick vi och handlade present i efterskott till henne, det blev häftapparat och klammer (enligt Edits egna önskemål), pennset och hårsnoddar och så slängde jag med en påse glaskulor. Det är så tacksamt att handla åt Edit, när jag frågade om hon ville ha hårsnoddar (också) sa hon "du BEHÖVER inte köpa mer!" Efteråt sa hon att jag var snäll och att mamma och pappa aaldrig skulle köpa så mycket saker.

Ah, den kärlek man kan köpa för pengar!

Jag kunde satsa fullt ut på att vara The Fun Aunt, inte The Evil Witch From The North som storasyster lurade i Edits storebror att jag var. Eller, luras och luras, kanske ett bättre sätt att förklara för barnen varför deras moster var så..o-mosterlig.  

Edit är mitt största hopp för barnkänslor. Hon är rolig och jag gillar att vara med henne. Och smart! När hon var fem år var hon ett fullgott Kalaha-sällskap.

Man brukar säga att barn inte greppar cynism eller ironi, men det gör sannerligen hon. En färdighet som ger ganska stort plus i kanten om man ska ha ut något av att hänga med mig,