Ensam skolfröken

Idag kom jag till jobbet med mina nya glasögon, och så är ingen av mina kollegor där. Så jag får sitta här och se ut som en skolfröken helt själv.

Det är skumt hur man fungerar. Det var länge sedan jag hade ett par glasögon som jag kände att jag kunde visa mig i, och därför har glasögon på näsan blivit synonymt med sjukdom och/eller sunk i allmänhet. Vilket gör att jag nu, fina glasögon och schyssta kläder till trots, kommer på mig själv att känna sunkvibbar i kroppen. Typ vad gör jag på jobbet, jag är ju sjuk och borde inte vistas i miljöer där det finns andra människor.

tonårsmamman Lydia

Stackars en del tonåringar! Det varken verkar eller ser särskilt smart ut när man den 28 mars går hemifrån i knäkorta priatbyxor och höga klackskor utan strumpor i. Bara tår i mars! Det är ju alldeles galet. Det är ju så att man vill vira in dem i filtar och ge dem varm choklad.

Skyll dig själv

Jag fattar inte grejen, att det bara fortsätter och fortsätter att komma Nordea-spambrev. Sådana där som man läst om som försöker rippa folk på pengar. Om folk går på det nu får de nästan skylla sig själv.

Nä, det får man så klart inte. Man får inte luras, hörrni Nordea-fakes. Men det är nästan så att man beundrar ihärdigheten. Jag vill ju helst tro att det sitter någon och skickar ut de där breven manuellt och att det inte alls går per automatik. Det gör inte det hela mer begripligt, men lite, lite roligare.

Elin Design

Det känns onekligen lite naket på fingret, men man vänjer sig. Ringarna är i Italien hos Elin Design, och ikväll kom Elin & vi slutgiltigt fram till hur vi vill ha det. Oj så spännande! Jag tror att de kommer att bli kalassnygga. Här kan man kolla på bilden som jag fastnade för och se hur de kommer att se ut – mina ringar kommer att smältas ned ihop med Nicklas ynk till förlovningsring (tag två betala för en vad var fattiga studenter klarade av just då), så vi kommer båda att ha bara en ring, men med järnbanden runt blir det ju nästan som tre.