Singel

Fram tills på lördag får jag pröva på att vara singel. Eller njä, jag är inte ledig och tillgänglig precis (ni hann ställa er i kö, eller hur), men ensam hemma tills på lördag kväll. Nicklas är och badar badhus och andra sportloviga saker med sina ungdomar.

Än så länge märks det ingen skillnad. Tisdagar kommer Nicklas alltid hem vid 23 ungefär. Onsdagar eller torsdagar brukar vi ha en dag som vår egen kväll, den andra träffar vi folk eller så jobbar Nicklas kväll. Fredagar är Nicklas hemma på dagen och jobbar medan jag är på jobbet, och ofta har han åkt för att jobba när jag kommer hem. Lördagar så jobbar han kanske två av fyra, fem. Söndagar alltid jobb fram till kl 14-15.

Så egentligen undrar jag om jag kommer hinna märka så stor skillnad. Vi kommer inte sova ihop, ungefär. Jag är rätt så luttrad (och kanske bortskämd?) med att ha mycket egentid, men å andra sidan är jag också en sådan som trivs med det.  

Sköna söndag

Idag hade jag något så ovanligt som en ohämmad sovmorgon, i vanliga fall brukar klockan vara ställd både på lördagar och söndagar. Och jag sov verkligen ohämmat länge, till kl 11.30, jag vet inte när det hände senast.

Igår var jag i Nässjö och jobbade, och för att fördriva tiden innan tåget hem skulle gå inspekterade jag den lokala Netto-butiken. Jag kom ut med runt 700 tuggummin och paprikakrydda. Storpack är roligt! Jag är en hamster inkarnerad i en människa.

Idag skäms jag återigen för att jag inte har pluggat som jag borde, men jag är rätt så motiverad för att sitta hela dagen idag istället och hoppas att jag kan åstadkomma något hyfsat av det.  

Visst känns det att februari håller på att dö ut, iallafall känner jag det. Idag är jag glad.

Mat som Spader och jag gillar

Ikväll håller jag på och fixar med lunchlåda för att ta med för helgens jobbutflykt till Nässjö, det blir quinoasallad med vita stora bönor, haricot verts, soltorkade tomater och till det Baba Ghannouj, världens godaste röra. Om ni har ätit meze så är det den röran som smakar lite rökt. Spader fick provsmaka av allt utom tomaterna och åt glatt upp både bönor och röra.

Skärholmen mateminens har jag skrivit om förut, igår var jag och Nicklas och besökte deras foodcourt igen. Denna gång tog jag grillad fisk, helt ok men inte riktigt lika gott som den utmärkta mezetallriken jag åt tidigare. Men i Skärholmen kan man inte bara äta gott, på Överskottsbolaget som ligger där kan man även köpa just Baba Ghannouj på konserv för typ 10 kr, det låter mysko men smakar ljuvligt. Gott, nyttigt och perfekt när man vill ha något att snacksa på eller dippa i, eller som tillbehör till mat. 

Sally Mann

Efter jobbet idag träffade jag en av mina allra äldsta vänner, Malin. Vi lärde känna varandra när jag var sju år och flyttade till Tullinge, vi gick i samma klass. Det var som alltid trevligt, idag åt vi sushi och kollade på Sally Manns utställning på Kulturhuset – rekommenderas!

I många av Sally Manns bilder figurerar hennes barn nakna i positioner som kan tolkas som mer eller mindre utsatta eller provocerande. Något som störde mig var att man i presentationen av Mann skrev om den kritik hon mött som uteslutande från "den kristna högern i USA", ett begrepp som känns extremt PK och samtidigt extremt förenklande. Alla vet att man kan raljera med "den kristna högern i USA", och begreppet "den kristna högern i USA" kräver ingen förklaring utan ska ge alla en sinnebild av vilken sorts människor vi talar om. När det underförstådda är att kritiken från "den kristna högern i USA" inte är berättigad just för att den kommer från just dem, då tycker jag att det är skev argumenation. Ungefär som om "den kristna högern i USA" skulle fördöma kriget mot Irak (well, jag tror ju på en Gud som kan göra under, hrm) så skulle deras åsikter likväl vara fel för att det kommer från fel grupp…

Jag vet att det finns många extremt obehagliga åsikter inom "den kristna högern i USA". Jag ifrågasätter alltså inte att det lär finnas en drös av ickereflekterande och trångsynta uttalanden från människor som tillhör "den kristna högern i USA", säkert av människor som inte ens sett utställningen utan bara fördömt den för att de har hört orden "nakna" och "barn" ihop. Men med det uttalandet friskriver man människor från rätten att tycka till själva kring bilderna, för hur kan man känna att bilderna går över gränsen om man med det blir en del av "den kristna högern i USA"? Vem vill bli förknippad med deras tankegångar, ungefär.

Nä, jag tycker inte om när kritiker lägger in sådana starka värderingar innan man själv får tycka till.  

Liten och tjock

För att visa grunden till den jag är idag kommer här lite valda delar från min barndom.


Tuffa tag från början. Att le och vara söt är för töntar.


Man kan sätta mig brevid änglalika blonda kusiner, man kan sätta på mig en rosa tröja, men mig knäcker ni inte till att le.


Jag tvivlar på att det är ett leende, jag tippar på att jag öppnat munnen för att instruera fotografen att sluta och istället hämta mig en till flaska lättfil.

Barnarov

I dagarna passerade vi 14 år sedan dagen d, den där kvällen då jag och Nicklas blev tillsammans. Vi firar inte tillsammansdagarna direkt, men det är ändå skoj att hålla i huvudet hur länge sedan det var. Ja, jag vet att jag var typ 10 år (inte riktigt men ändå larvigt ung), jag hoppas inte att mina eventuellt kommande barn får för sig att slå sig ihop med någon så tidigt, det var mycket gråt och tandagnissel på den tiden. Men det var ändå ganska rart.


Joråsatt’e. Jag har ett kors runt halsen – Nicklas har en hockeyspelare.

Beautiful day

Februari harvar fortfarande på och kylan vägrar ge upp och därför muttrar jag alltjämt. Nä, roligare blir det faktiskt inte! Men snart är det över och mars får lov att bli bättre.

Det är bra att man kan stoppa öronen fulla med musik och minnen, U2 från Ullevi och Beautiful Day gör att jag fånler lite på vägen hem och känner ett fysiskt behov av att också få ropa: 

Touch me
Take me to that other place
Teach me
I know I’m not a hopeless case

Ah, the memories. Här är ett klipp från samma turné men från konserten vi såg i Sydney. Jag är mycket förtjust i övergången till Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band och Blackbird, gammalt Beatles-fan som jag är.