Kalifornien

Om man kikar med bratsfiltret på finns det några riktigt sköna bilder här. Jag gillar att killen lyckas förmedla "bästa året i mitt liv alla kategorier". Och vissa bilder får mig att längta bort sjukt mycket. 

Lite skryt

Som jag skrivit innan läser jag Medie- och kommunikationsvetenskap på halvtid och distans. Jag har varit dålig på att plugga men ganska bra på att resonera och det har varit roligt. Nio inlämningsuppgifter på tio poäng har jag betat av, varav två av dessa har varit hemtentor.

Till senaste hemtentan hade jag inte lyckats få tag i två av fyra kursböcker vilket jag hade lite ångest för. Men inte tillräckligt mycket ångest för att a: åka och köpa de där böckerna, eller b: åka runt och sitta på två olika bibliotek för att skriva min tenta. Min lösning blev istället att låna hem alla böcker jag hittade på de lokala biblioteken som tangerande ämnet, till sist blev det att jag använde en av dessa som källa.

Tentan kändes ganska bra när jag skrev den, men jag visste ju inte hur mitt trix med litteraturen skulle tas emot. Eller att jag i en av frågorna struntat i att man inte får göra reklam för tobak i Sverige.

Trots detta kände jag mig lite besviken när jag loggade in i måndags på webbstudieplatsen och såg att jag bara fått godkänt, men å andra sidan kändes det väl ändå rätt så rättvist. Därför blev jag rätt så förvånad när jag idag fick tentan hemskickad och då såg att jag inte bara fått VG, utan dessutom full pott… 

Det där med sömn

Jag vet att det är nackskott på människor utan småbarn som klagar på att de är trötta, iallafall om man man har småbarnsfamiljer i sin närhet, men: trötthet kan bero på flera olika saker och ibland hjälper det inte att man egentligen har tid, ingen tvingar folk att skaffa barn och den där småbarnströttheten är ju inget unikt och jag kommer säkert få min egna beskärda del i framtiden, så här kommer det ändå: 

Hur jag än gör idag kommer det bli fel på sömn- och trötthetsfronten. Jag håller på och försöker få till en hyfsad dygnsrytm dvs. sova lite mer under dygnet. Kruxet är bara att jag är eftermiddagstrött men kvällspigg. Så om jag lägger mig och vilar nu (vilket jag inte alls tycker om men säkert skulle kunna) så kommer jag vara pigg ikväll när jag ska sova, och då har jag dessutom förlorat tid på eftermiddagen. Om jag inte vilar nu kommer jag ändå vara pigg ikväll när jag ska sova eftersom jag alltid piggnar till vid 21 sådär.

En lösning kanske är att vila nu och vara uppe senare på kvällarna, men det känns ju lite oortodoxt. Man har ju hört att den bästa sömnen dels är den obrutna i x antal timmar, och dessutom ska den vara på rätt sida av dygnet. Ah, jag kanske borde testa och utvärdera sedan. Jag är sällan så värst empirisk av mig, det här vore kanske ett ypperligt tillfälle att testa.  

Kändisspottingen fortsätter, senast var det Jakob Eklund.

Dagens tveksamheter

Två betraktelser om än av lite skilda slag:

Jag är så fruktansvärt less på ComHem-reklamen (och jag tänker INTE länka). Jag har tyckt illa om deras fula dockor redan från början, och de har seriöst tappat fett med credd hos mig bara på grund av den där risiga reklamen. Inte för att de hade så mycket credd innan – vi betalar just nu 29 kronor i månaden för något vi totalt ickeanvänder (vi blev lite lurade på ett digitalabonnemang men som tur är spelar ju pengarna ingen roll) men nu är den nere på noll. Ta bort de fula dockorna! Vem kunde godkänna något sådant?

Sedan är jag kluven till Världens modernaste land. Första avsnittet tyckte jag att det var fantastiskt, men redan vid andra avsnittet började jag märka att jag inte längre var så sugen. Och det konstiga är vad det kan bero på. Fredrik Lindström är ju fenomenalt smart i det han gör, programmet har bra tempo, intressanta ämnen och är grymt snyggt, men det blir liksom…för mycket. Det känns så otroligt pk och stockholmsakademiskt att sitta där och torrt skratta över svenskheten och driva med sig själv.

På något sätt blir det som att den där driften är så enormt medvetet gjort att det blir en antidrift, och jag blir mest matt. Det blir en bisarr rundgång där man ska analysera det svenska så mycket att man inte ser hur svenskt det är att analysera det svenska. Det ultimata vore om det sista avsnittet var ett där man granskade själv programmet självt.  

Skräm inte kaninen

Jag har svårt för arga människor, iallafall ilska riktad helt urskiljningslöst och obefogat. Idag när jag skulle kliva på tåget höll jag som bäst på att kolla upp ett missat samtal vilket gjorde mig lite disträ, så jag gick nästan in i dörrarna när jag skulle gå på. När jag upptäckte det (precis innan de öppnades) hoppade jag tillbaka, men innan jag ens ser ett ansikte hör jag en arg röst som skriker på mig "Du får ju låta folk gå av först!". Det var som om hon laddat långt innan hon skulle börja gå av med tanke på att reaktionen kom typ innan dörrarna öppnade, och därför bizarrt nog också medan jag höll på att backa tillbaka.

Jag kan strunta i det hon sa eftersom det uppenbarligen var något fel på henne, ingen vanlig människa skriker ju sådär, men däremot sitter de dåliga vibbarna kvar länge. Jag vill gärna tro att jag skulle vara en katt om jag var ett djur, men det är nog mer troligt att jag skulle vara en kanin, rädd för det mesta. Jag får trösta mig med att kaniner är mjuka och fluffiga och att de kan åsamka stor skada med sina läskiga baktassar. Fast äsch, jag är faktiskt rädd för kaniner också efter att ha haft en som bara gjorde illa mig. Jag kanske mer är en liten mus. Fast alla gnagare är läskiga. Jag kanske inte ens skulle kunna kvala in till att bli ett djur, utan få nöja mig med att vara en plastfigur av ett djur eller något. Kolla förresten in den här läskiga nallen, vem köper en sådan till sitt barn? En mördarnalle är vad det ser ut som.

Tur att jag kan trösta mig med att numera vara ägare till två av de tre nummer av Serietidningen som jag skrev om tidigare! Jag hittade dem i en serietidningsbutik till det facila priset fem kronor styck. Kanske hade jag hittat den tredje om jag haft tid att leta längre. Men, hurra! Finally är det Tonårsgänget och jag igen. We shall never part.

  

Kalas. igen.

Nyss hemkommen från firandet av lilla syster i det mamska residenset det vill säga köket på Nordanvägen. Ah, det är så trevligt att ha kalas så där på en tisdag. Men jag glömde ju att gratta lilla bror på namnsdagen, äsch! Idag hann vi avhandla stöld av andras artiklar (journalisten i familjen), hur vi präglas av tillgänglighetskulturen (teologen/filosofen i familjen), Wii (dataspelprogrammerarna i familjen), Johnny Cash (ljudteknikern i familjen) och så lite träning av träningsnördarna i familjen. Det är väl bland annat jag, det.  

I all vår saktmodiga norrländskhet är vi en ganska italiensk familj; om man tittar på kort från våra sammankomster så är det idel middagsbord. Ingen går hungrig från min mamma. Idag var inget undantag med saffransrisotto med soltorkade tomater och parmesanost, lammfärsspett (jag fick lax) och chevrétzatziki. Till efterrätt chokladtryffeltårta, marängtårta och en nöt- och chokladtårta. Burp.

 
Det kanske är dags för middag


Mat ute den här gången


Julmat


Tja, mat


Bara två tårtor? Verkligen?

Med hem följde nya avsnitt av Battlestar Galactica och så några av Dexter som jag inte sett något av än. Jag är inte så hard to please (hm), ge mig några avsnitt av en bra tv-serie så håller jag mig glad och nöjd i timmar.