Plupp och jag

Idag tänkte jag visa att det finns mornar då jag är mer lik Plupp än andra. Plupp var för övrigt en barnboksfigur som jag som barn tyckte var så fruktansvärt tråkig. Fanns det barn som gillade Plupp, eller var det som jag misstänker, bara en figur som vuxna tyckte att barn skulle gilla? Allt hon (visst var väl Plupp en hon, kom man väl fram till?) gjorde var tråkigt och jag kände mig inte på något sätt besläktad med att staka runt på fjällen och dricka ur fjällbäckar, mitt västerbottniska blod till trots.

Nu ser jag ju inte ut så här varje morgon. Men åtminstone på de mornar dagen efter att man har tuperat och sprejat håret för att få upp det i en schysst afrobulle och sedan inte vill tvätta ur det innan man lägger sig. Förutom håret delar vi för övrigt även en hyfsat bred näsa.

Days of our lifes

Jamen tjena. Det är ju larvigt skönt att vara ledig, så här avslappnad har jag inte varit, eh, sedan vi var i Australien (känns det överfånigt att skriva, litegrann som "ja, det är så jobbigt, just nu renoverar de vårt sommarställe i Nice så då får vi ju hålla till godo med herrgården i Wien", men äh) och då var det ju relax på ett annat sätt. Så här vardagsavslappnad var det riktigt länge sedan jag var. Jag har dessutom inte minsta ångest för att gå tillbaka till jobbet, vilket känns extra bra. Fast jag funderar ändå på hur jag ska göra nästa vecka – jag hade tänkt att jobba men kan ju ta semester och på det viset förlänga den softa tillvaron ännu mer, vilket onekligen lockar. Det behöver ju inte vara jobbigt att jobba för att det ska vara skönt att vara ledig…vi får se.

Favorit i repris med smärre ändringar från igår: Det blev en lovely fika på stan med mamma och stora syster, efter det träning (allt jag gör imorgon kommer att göra ont), sedan bibliotek, den dagliga dosen av Battlestar Galactica och så, hrm, ännu några matlådor, rödbetspaj med getost och valnötter. Det är Mrs Ingalls och jag, liksom.  Getosten har jag numera döpt till Särimner, eftersom den varje morgon är lika oförändrat stor vad jag än gör.

Imorgon och resten av helgen kommer att se annorlunda ut, jag ska stappla runt med tokträningsvärk i benen och peka med hela handen åt tonåringar på en nyårskonferens. They will fear me. Eller tvärtom.  

  

Bästadag

Det där med att definiera en idealdag är inte särskilt lätt. Jag vägrar att klumpa ihop alla olika sorters goda dagar efter en och samma måttenhet och sedan kunna välja den allra bästa. För det finns ju bästa dagar kategori resa bort, bästa dagar kategori vänner, bästa dagar kategori romantik, bästa dagar kategori jobb, och så vidare.

Jag hade en bästadag igår, kategorin är lite svårare att definiera, men jag skulle försöka mig på en definition ledig-ickeröd-dag utan krav. Jag tränade på förmiddagen, handlade mat, kom hem och sjönk ned med en trött kropp framför Battlestar Galactica, somnade lite, tog en paus efter två avsnitt och lagade lunchlådor samt rensade ut lite småplock som ska till secondhand, tittade lite mer på Battlestar, surfade runt på träningssidor och samlade på mig lite inspiration, läste… En soft bästadag.

Det som är så bra med dagar som igår, till skillnad från exempelvis resa-bort-bästadagar, är att man vet att det kommer fler utan att det dröjer alltför länge till nästa. Jag menar, vår 10-årsdag som vi ska fira i Grand Canyon eller Yosemite kommer säkert bli en bästadag. Men en 10-årsbästadag, tja, de kommer ju inte så ofta.

Därför tänkte jag drista mig på en favorit i repris redan idag.

Husmoderstankar, part two

Idag har jag åstadkommit:
 – Makaronilåda med getost, spenat, valnötter och färsk sparris
 – Grova frukostbullar med solrosfrön och valnötter
 – Ugnspannkaka
 – Köttfärssås
 – Vegetarisk lasagne

Det känns nästan lite…sjukligt. Men onekligen bra, och det var dessutom ganska trevligt. 2/3 kvar av getosten and counting.

Husmoderstankar, part one

Rejäla bak kräver rejäl assistent, men de är ju så dyra. Därför tycker jag att vi har haft ovanligt med tur eftersom vi två gånger har hittat begagnade Electrolux-assistenter på second hand för runt en hundralapp styck. Den första var nog i farmorsålder, för redskapen var i trä, men i övrigt såg maskinen i princip likadan ut som den gör idag. Assistent nummer två var lite yngre, och eftersom den hade redskap i plast slog vi till och gav bort den äldre till lilla bror. Den är dock rejält tung, så numera har assistenten bytt plats med espressobryggaren och pryder permanent en av köksbänkarna, den är ju trots allt rätt så snygg också.

Hej då julen

Igår var det julfika hos Nicklas föräldrar, vilket innebär att idag är julen över för mig. Det är inte ett dugg sorgligt utan handlar mest om att jag är en vanemänniska och vill komma tillbaka till normala rutiner. Fast det är klart, jag klarar mig för tillfället alldeles utmärkt utan vanan att jobba. Det känns gott att såsa runt så länge man vill i morgonrocken.

Närliggande planer:
Kolla recept och fixa matlådor
Träna (hallå! Varför har man stängt på annandagen?)
Hitta ett syfte, typ paj, åt mitt chevréostkilo i kylen som bara krympt nämnvärt
Baka frukostbröd
Titta på Battlestar Galactica – jag fick hela första säsongen i julklapp!
…plugga…

Under jul och övriga ledigheter poppar de onekligen fram, mina husliga sidor. När man väl har tid och inte är tvingad är det lite meditativt.  

Efter-jul-upplevelse

Det är så skönt att vi inte behöver köra ett släktrally över hela Sverige när det är jul. Både mina och Nicklas föräldrar bor i närheten och vi kör varannat-år-princip. I år var det julafton från eftermiddag och framåt hos ma&pa, ikväll blir det hos Nicklas föräldrar.

Tillskotten i min familj tar aldrig slut. I år var det en av fostersystrarna som knoppat av sig med man och barn, och lilla syster som hade pojkvän. Vi börjar onekligen närma oss smärtgränsen för hur många som går att ha på middag samtidigt. Igår var vi 24 och en bebis.

Vi åt, vi läste julevangelium, vi delade julklappar och vi spelade spel, åt godis och pratade. Det är lyxigt att kunna ha en så stor familj som man har så trevligt med.

Nu ska vi leka med presenterna – för min del fick jag många hårda dvd-paket. Min pappa hade i år valt ut ändamålsenliga böcker till oss alla på den lokala second hand-butiken, jag fick "Föda barn efter trettio", anno 1982. Välgörenhet och hidden message i ett och samma paket, heh. Nicklas kan lyssna på och leka med sina Holy Huggables-dockor. Life is sweet.  


Halva La famillia i ett julkaos


Och så det traditionsenliga julkortet på mig själv i det spöklika ljuset från en toalett endast upplyst av värmeljus. På bilden försöker jag illustrera och problematisera västvärldens överflödskultur enbart med hjälp av min mimik.